Ljudet förstörde för Motörhead
Uselt ljud och en övertänd Lemmy förstörde Motörheads konsert på Hovet, enligt Andreas Jakobsson.
Lemmy startade Motörhead när han fick sparken från bandet Hawkwind för att han åkte fast för droginnehav på en turné i Kanada.
Foto: Tim Shockley
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Uselt ljud och en Lemmy, vars övertända uppenbarelse gör skäl för bandnamnet (slang för någon som har huvudet fullt av amfetamin) är förklaringen. Större delen av konserten går det varken att höra vad han sjunger eller säger. Det är också svårt att urskilja några som helst nyanser i musiken vilket är förödande.
Lemmy har sagt i intervjuer att Motörhead har mer gemensamt med många punkband än med klassiska hårdrocksband. Det stämmer i aspekterna många korta låtar, högt tempo. I fråga om stil stämmer det inte alls. Inte heller i rörelsemönstren på scenen. Lemmy sjunger och spelar mestadels tillbakalutat stående, som om han körde en Harley Davidsson.
Ungefär halvvägs in på konserten frågar Lemmy publiken varför så många sitter ned när de borde dansa. Svaret är givet. För att konserten inte tänt till ordentligt. Och eftersom det fortsätter med samma kompakta och grötiga ljudbild ger uppmaningen heller inte mer resultat än att ett tjugotal personer reser sig upp en stund.
Det tar ända till extranumrets akustiska version av Whorehouse Blues innan det känns som att konserten börjar på allvar. Den följs av en vass version av klassikern Ace of Spades och för några ögonblick är allt just så lysande som man bara kan önska sig.
Men att det ska ta en hel konsert innan alla bitarna faller på plats är naturligtvis långt ifrån godkänt. Och kvällens klara höjdpunkt hände ungefär en timme innan Motörhead gick på scenen. Förbandet D-A-D:s final där den halvnakna basisten Stig Pedersen rusade runt med en eldsprutande fyrverkerihjälm på huvudet.
Motörhead
Hovet, Stockholm, söndag
Hovet, Stockholm, söndag