Luftigt och skuggigt med Stadling och Schultz
KONSERT. På Anna Stadling och Idde Schultz konsert i Parksnäckan hörde Anderas Jakobsson en version av Lars Winnerbäcks Rusningstrafik som skulle ha fått upphovsmannen att låta löjlig.
DUO. Idde Schultz och Anna Stadling har tidigare spelat med band som Docenterna (Schultz), Hovet (Båda) och Staffan Hellstrands kompband (Stadling). Nu har de gjort två album tillsammans.
Foto: Staffan Claesson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är en ganska bra sammanfattning av musiken Anna Stadling och Idde Schultz gör tillsammans. Småmörk och småblad på samma gång. Djupet ligger egentligen på ytan, när det korta stunder glider över i det banala och det hotar att bli pinsamt. Varje gång repareras det dock snabbt. Inte sällan av växelverkan mellan de båda sångerskornas olika röster, som gör den enklaste sång komplex. Tydligast blir det i Genom glas som utifrån ganska enkla grunder blir ett rent mästerverk.
Annars är första halvan av Parksnäckankonserten lite väl luftig och ljus. Efter pausen har solen gått ner och musiken tycks ha fått sig en rejäl dos extra mörker. De elektriska lamporna lyser upp, men kan inte lysa bort musikernas skuggor som dansar med Ulf Lundell, Staffan Hellstrand och Magnus Lindberg. Lundells Kärlekens hundar gör sig riktigt bra i Stadling och Schultz ljust nyanserade tappning.
Överlag är det de rockigare numren som fungerar bäst. Fram till extranumret. Lars Winnerbäck vill inte längre spela Rusningstrafik själv, berättar Anna Stadling. Det gör han rätt i. I jämförelse med Anna Stadling och Idde Schultz avskalade uttryck skulle han bara göra sig löjlig (när det gäller den sången alltså).
Till och med den lysande versionen av Toni Holgerssons Blå andetag som kommer efter står sig slätt. Slutligen ett stort tack till Idde Schultz för att hon lämnade Fiskarna i havet hemma.
MUSIK
Anna Stadling och Idde Schultz
Parksnäckan, Uppsala, onsdag
Anna Stadling och Idde Schultz
Parksnäckan, Uppsala, onsdag