Lugnare Salem bjöd på karnevalsyra

Att se två konserter med en artist på samma turné brukar nästan alltid leda till besvikelser. Förutom att det är olidligt tråkigt att höra samma mellansnack, genomlida exakt samma låtordning och se samma "spontana" infall igen så krossas oftast illusionen om naturbarnen till artister som står på scenen lika ledigt som de sitter i hemma i tv-soffan.

När jag såg två av Salem Al Fakirs konserter på förra turnén för två år sedan fick jag vara med om ett mirakel. I stället för att se samma utrusningar i publiken och pladderavbrott mitt i låtarna häpnades jag över att hela konserten var annorlunda och alltså spontan på riktigt.

På fredagskvällens konsert på Katalin har det lockiga håret växt ut en bit sedan albumsläppbilderna, så att man känner igen Salem Al Fakir från förr, innan han började kalla sig för bara Salem. Som artist har den värsta överskottsenergin försvunnit på gott och ont. Man blir inte lika överraskad och glad, men det som försvunnit av tokiga infall tas igen av att det musikaliska koncentreras.

En glad överraskning bjuder också Internal Dreads livemixning på. Välplacerade ekon och bakgrunder ger en extra dimension utan att göra för stor inverkan på Fakirs uttryck. Allra matigast blir den på Bluest Eyes, som även begåvas med en stenhård gitarrurladdning av Robert Östlund och blir kvällens högsta topp.

Och en ölflödig fredagskväll med Salem på ett fullsatt Katalin kan bara betyda en karnevalsyrig publik. Salem själv utstrålar tuff rockstjärna, svärmorsdröm och galen musikprofessor i en och samma scenpersonlighet. Men bakom ytan döljer sig nog ändå hård disciplin. Det vore knappast möjligt att krama så mycket liv ur ett band om man inte ställde hårda krav på dem. Spår av en mjukisdiktator bakom den spralliga imagen går också att ana när Salem under It's true från en högtalare inspekterar så att hela publiken dansar och klappar med.

Lugnare Salem bjöd på karnevalsyra

Salem utstrålar tuff rockstjärna, svärmorsdröm och galen musikprofessor i en och samma scenpersonlighet när han gör Katalinpubliken karnevalsyrig, skriver Andreas Jakobsson.