Lyssnarvänligt av Uppsala Kammarstråkar

Uppsala Kammarstråkar hade otur med vädret när man gav sin vårkonsert på lördagen.
Det var inte lätt att konkurrera när årets vackraste dag lockade till utomhusaktiviteter, även om man bjöd på ett lyssnartillvänt program och kända gäster. Göran Fröst återvände som dirigent efter det lyckade besöket för ett år sedan och den unge solisten Christian Svarfvar, årets stjärnskott, eller "rising star", i European Concert Hall Organisations omröstning förra året, gav glans åt tillställningen. Konserten ägde rum i Missionskyrkan, en omtyckt konsertlokal med en utmärkt men något speciell akustik som stundtals skapade viss obalans mellan stämmorna.

Fyra celli och två basar lät ibland som dubbla antalet.
Orkestern inledde med Mozarts divertimento nr 1, K 136, ett vanligt bravurnummer hos drivna orkestrar. Kammarstråkarna avstod dock från att briljera med halsbrytande snabba tempi och överdrivna kontraster och spelade i stället vårdat men ändå spänstigt, och med god precision.
Christian Svarfvar har turnerat i Europas konserthus under det senaste året och etablerat sig som en lysande uttolkare av romantisk violinmusik. Nu var han solist i Johann Svendsens välkända Romans i ett arrangemang för kammarorkester av frösötonsättaren Olof Lindgren. Något av styckets charm gick kanske förlorat med det lilla orkesterformatet men å andra sidan kunde solisten nu med nedtonat och finstämt lyriskt spel ta tillvara de nyanser som verket rymmer, något som kan vara svårt med en full symfoniorkester bakom sig. Svarfvars skira, nästan skimrande ton lyfte och svävade över kammarstråkarnas varsamt ackompanjerande klang.
Christian Svarfvar fortsatte sedan efter pausen med Bachs violinkonsert i a-moll. Han intog en kylig attityd till verket och spelade behärskat men rytmiskt perfekt och med en mycket vacker ton i sitt fina instrument. Även här hade dirigenten valt ganska långsamma tempi, vilka lät Bachs intrikata stämflätning framträda tydligt; det händer lätt att den försvinner i ett klangligt brus.

Publikens bifall utverkade ett extranummer och vi fick höra Johan Halvorsens Veslemøj, ett av många verk av hans hand med rötter i norsk folkmusik, här framfört som solostycke.
Det var en glädje att som avslutande verk få höra Felix Mendelssohns tionde stråksymfoni. Mellan 12 och 14 års ålder skrev Mendelssohn tolv stråksymfonier, kortare orkesterverk i symfonisk form. De har tidigare inte uppskattats efter förtjänst men den brådmogne ynglingen Mendelssohns omfattande produktion kan mycket väl mäta sig med Mozarts ungdomsverk. Verket var rikt på de naturromantiska stämningar som man finner även i andra verk av samme tonsättare, till exempel i den ett par år senare tillkomna musiken till En midsommarnattsdröm. Orkestern gestaltade dessa inlevelsefullt med mjukt och följsamt spel. Hemlighetsfulla mollklanger avlöstes av lugnande durpartier; lyssnaren förflyttades för en stund från konsertsalen ut i en trolsk skog, där han i försommarkvällen fick en glimt av en värld befolkad av mystiska sagoväsen.

Lyssnarvänligt av Uppsala Kammarstråkar

Kända gäster och ett lyssnarvänligt program bjöds vid lördagskvällens konsert i Missionskyrkan i Uppsala, ­skriver Per A F Åberg.

Kända gäster och ett lyssnarvänligt program bjöds vid lördagskvällens konsert i Missionskyrkan i Uppsala, skriver Per A F Åberg.