Manson mer underhållare än provokatör

I USA inramas Marilyn Manson-konserter ofta av demonstrerande högeraktivister med moralpanik. De enda som står med skyltar utanför Hovet den här kvällen är folk som vill köpa eller sälja biljetter. Som svensk känns det också aningen märkligt hur en artist som Marilyn Manson kan vara en så kontroversiell figur på andra sidan Atlanten. Här är han mer en lustig freak som man stirrar på med nyfiken förtjusning.

I kategorin freaks hamnar också förbandet Turbonegro, som verkar trivas bra i skuggan av Marilyn Manson. Sångaren Hank von Helvete klagar visserligen över kylan i ishallen och mumlar något om Djurgårdens hockeylag efter att ha tagit av sin pälsmantel. Men de homoerotiska kläderna sitter där de ska och med låtar som All My Friends Are Dead och liveklassikern I Got Erection lyckas de höja temperaturen med några angenäma grader.
Manson lyckas i alla fall att provocera delar av den svenska publiken genom att spela hiphop och techno i form av The Prodigys Smack My Bitch Up i högtalarna innan konserten börjar.
- Det här är fel. Det ska inte var någon jävla techno på en Marilyn Manson-konsert, gnäller en kille bakom mig.

Klavertrampet förlåts dock snabbt när skynket framför scenen faller och If I Was Your Vampire sätter igång med hundratals stearinljusliknande ljus på scenen. Manson sjunger i en mick formad som en förskärare och påminner omedelbart om att det bakom allt moralprat och absurda rykten (som att han opererat bort två revben för att kunna suga av sig själv) gömmer sig en man som gör musik också och gör det riktigt bra.
Och i första hand är han inte provokatör utan underhållare. Under de följande 90 minuterna hinner han med minst lika många klädbyten som Madonna, åla sig och gnugga sig mellan benen på en enorm stol och plocka bort huvudet på en docka föreställande sin flickvän (med heartshaped glasses).

Men även göra hårt rockande och trashiga, men distinkta versioner av varje låt han företar sig. Sweet Dreams (Are Made of This), The Fight Song och momscene höjer sig något över de andra, även om det är svårt att välja några enstaka favoriter när allt glimmar som guld.
Mest av allt imponerar helheten. Scenshowen är snygg i sig, men ännu snyggare synkad med låtarna. Det är också lätt att förbise de tonårsuppstudsiga provokationerna, som att hylla droger och skända guds namn, som känns lite fåniga inför en extatisk, men propert städad svensk publik.

Manson mer underhållare än provokatör

Enligt Andreas Jakobsson visade Marilyn Manson att han är mer underhållare än provokatör på sin konsert på Hovet.