Märkbart rörd Chapman
Tracy Chapman kombinerade innerlighet, värme och humor på sin akustiska solospelning på Cirkus på söndagskvällen, skriver Stefan Warnqvist.
Foto: Scanpix
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Förra gången Chapman besökte Cirkus och Stockholm för två år sedan var det med ett fullt band och den gången var det minimalt med mellansnack. Nu är hon på en akustisk soloturné och vid sidan av musiken var också hennes humor ett viktigt inslag. Hon skojade om att hon själv fick sköta belysningen - några futtiga glödlampor som hon styrde via fotpedaler - men att det var en dum idé eftersom hon glömde bort att ändra mellan låtarna.
Innan spelningen hade Chapman ställt ut en låda i foajén utan att förse den med några instruktioner. Några åhörare tog tillfället i akt att stoppa ner papperslappar där de önskade låtar. Enligt henne själv är fördelen med att turnera utan musiker att man kan spela vad som helst som faller en in och att det är särskilt roligt att kunna spela sådant som åhörarna har bett om, vilket i detta fall visade sig vara gamla hitten Bang bang bang och pärlan Save us all från senaste skivan. När det blev dags för extranummer tog hon detta koncept ett steg längre och frågade olika sektioner av publiken vilken låt de ville höra. Alla möjliga förslag inkom men hon bestämde sig lite oväntat för Telling stories.
Solokonserter av singer/songwriter-artister med tjugo års karriär bakom sig kan vara sövande om det vill sig illa. Så blev dock inte fallet på Cirkus. Tracy Chapman kombinerade innerlighet och värme med engagemang och energi, kryddade anrättningen med humor och lekfullhet, och slutresultatet blev en spelning som utan tvivel förtjänade det massiva jubel som avslutade kvällen.
TRACY CHAPMANCirkus, Stockholm, söndag