Melankoliska The Thrills längtar bort
FREDAG. The Thrills gitarrist Pádriac McMahon svarar i telefonen medan han springer genom regnet till turnébussen. Den irländska uppväxten verkar inte ha härdat honom för regnväder. Bandet är på turné för sin tredje skiva Teenager. På fredag kommer de till Uppsala.
The Thrills. Irländare på resa mot Sverige.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- Jag var mest förvirrad hela tiden. Man förstår den tiden bättre när man blir äldre. Men jag var lycklig. Alla i bandet har varit vänner sen vi var barn och växte upp på ungefär samma sätt, ingen av oss tillhörde det farliga gänget.
Stämmer historierna som målar upp Dublin som en splittrad stad med olika gäng?
- Den bilden är väldigt överdriven, staden är inte alls lika uppdelad idag. Bara de senaste åren har staden förändrats fullständigt på alla tänkbara sätt och vi med den, medvetna om att staden vi föddes i förnyas mitt framför våra ögon.
När The Thrills slog igenom 2003 var det mest påfallande deras retroimage med 60-tals-strandpop och 70-talslook i frisyrer och kläder.
Håller du med om att er musik handlar mycket om nostalgi?
- Jo, den handlar ofta om att se tillbaka. Men melankoli är ett bättre ord. Nostalgi kan vara farligt, hindra dig från att gå vidare. Big Sur på första skivan handlar inte om staden utan en idealistisk plats. När vi åkte hem till Irland blev vi deprimerade, vi såg människor som jobbade kvar på samma ställen och inte hade ändrats. Istället för att sjunga om att vara deprimerade skapade vi bilder i våra huvuden som vi sjöng om.
Ni spelade in era två första skivor i Los Angeles men den tredje i Kanada?
- Vi var unga och hade alltid drömt om att spela in vår första skiva i Los Angeles. Den är en enda stor nöjesmetropol, med billiga studior i världsklass. Efter andra skivan tröttnade vi och ville ha typ en bortamatch i fotboll. En ny start utan gammalt bagage. R.E.M. rekommenderade oss den studion och vi stortrivdes. Där fanns heller inte samma distraktioner, det var mer hälsosamt än i Los Angeles...
Tror du att det är typiskt för öbor att längta bort?
- Jag tror att det är naturligt för alla européer att göra det. Australier har däremot en riktig ömentalitet. De är väldigt stolta och älskar att resa. De vill sprida sig över hela världen, vart man än åker träffar man australiensare!
Katalin, fredag