Mer dans kring stången än granen

Kanske är jag en bakåtsträvare när det kommer till det här med julen. Jag gillar när musiken är traditionell, gärna med bjällror, och att jag faktiskt känner igen de låtar som spelas när jag går på julkonsert. För när Kalle Moraeus, tillsammans med Bengan Janson och gästartisten Hanna Hedlund, bjuder upp till dans på Konserthuset så känner jag mig snopen. Som väntat är Orsa spelmän duktiga som sjutton och dessutom väldigt stiliga i sina knätofsar, men när hela fredagens julkonsert känns mer som en tur runt midsommarstången än runt den glitterprydda granen så blir jag lite ledsen.

Trots de, i mitt tycke, alltför få traditionella jullåtarna på programmet finns där några inslag som strålar. Den vackra Gå inte förbi framförs stämningsfullt av Bengan Janson och Hanna Hedlund som backas upp av en kompetent orkester och de charmiga spelmännen från Orsa. Jag såg mamma kyssa tomten visar även att julmusik faktiskt går att göra julig med fiol och dragspel. Och årets julvärd, Kalle Moraeus själv, är väl kanske den charmigaste trots alla påfrestande tjockisskämt där hans väl tilltagna mage jämförs med den gravida Hanna Hedlunds till publikens jubel.

Humorn ja. I konsertbeskrivningen utlovas ”en julkonsert med jullåtar, komik, revy och folkmusik – en julkonsert i Hasse och Tages anda”. Jag är ledsen, men skämt om kulmagar är inte att likställa med Hasse och Tages geniala komik och jullåtar à la latino gör ingen julkonsert. Men att Kalle Moraeus, helt förståeligt, är vår kanske mest folkkäre artist just nu råder det däremot inget tvivel om. Publiken jublar så fort han, på sitt klingande dalmål, sjunger en bit eller levererar ett skämt och att det är han som ska tända ljuset den 24:e känns betryggande. Men då hoppas jag att midsommarkransen byts ut mot en tomteluva.