Metall av rätta virket
Metallfarbröderna i Slayer visade Jonas Kihlander att gammal är äldst. Och hårdast.
Foto: Rockphoto
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det de flesta väntade på var den förväntade finalen då bandet skulle ta på sig ullstrumporna och älga igenom hela den mytomspunna klassikern Reign in blood från 1986. Desto trevligare då att bandet visade sig vara i bättre form än på evigheter och att det första setet - som på förhand var "i vägen" för den efterlängtade Reign in blood-festen - bestod av en komprimerad, men ack så härligt salig blandning av gammalt och nytt.
Inledningen med Flesh storm och War ensemble är ljuvligt hård, Live undead en skräll från förr, Chemical warfare är plötsligt extra giftig och den helt nya höghastighetskaramellen Psychopathy red ger feta löften om att kommande album inte behöver skämmas för sig i Slayerhistorien.
Emellertid är bandet lika robotaktigt "publikfriande" som alltid. Visst, man kan inte lära gamla hundar att sitta, och kanske vill man inte det heller. Det ska vara kompromisslöst och argt. Punkt. Men även om kvällen var speciell nog som den var kanske kunde man gjort lite mer utav presentationen.
Detta till trots ger signalen om att nu är det dags - scenen badar i blodrött ljus - att hår och öron krullar sig. Trettio tokiga minuter senare är verket fullbordat och man undrar lite lätt hur de pallar. Det är en uppvisning i fysik, gitarristerna Hanneman och King var 22 när Reign in blood släpptes, det är 22 år sedan. Trumlegenden Dave Lombardo ska vi inte tala om, fast han är ju bara 43. Det måste vara tveksamt om de blir så mycket yngre av att göra sådana här urblåsningar. Undertecknad och de flesta i publiken blir det dock garanterat.
Musik
Slayer
Annexet, Stockholm, söndag
Slayer
Annexet, Stockholm, söndag