Musikalitet av stora mått i Konserthuset
Kungsbacka Piano Trio visar att de klarar av att ta musiken till nya nejder. Gruppens uppenbara kärlek till musiken lämnar ett starkt och bestående intryck efter sig, skriver Katarina Glantz.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Trion, som tagit sitt namn efter staden där deras första framträdande hölls, består av Simon Crawford-Phillips på piano, Malin Broman på violin och Jesper Svedberg på violincell. Dessa tre har sedan de vann biennalen "Ung och Lovande" med efterföljande Sverigeturné för nu 10 år sedan, skapat sig en gedigen internationell karriär.
Kvällen kom också att bjuda på en musikalitet av stora mått och som en röd tråd genom konserten återfanns trions starka musikaliska närvaro som lät dem ge sig i kast med musiken lika samspelta i snabba känslobyten som mäktigt uppbyggda crescendon.
Kvällen inleddes full av nerv och känsloglöd i Beethovens pianotrio i D-dur, op. 70. Med lätthet fångade musikerna in de tvära känslokasten, för att i andra satsen låta det smått kusliga tremolot i pianostämman, och som givit stycket dess smeknamn "Spöktrion", bilda en mörk fond mot vilken melodimotiven fick klinga.
Det märktes hur mycket tid de hade lagt ner på förarbetet med musiken där ett intellektuellt djup genomlyste hela framförandet, den gemensamma tolkningen väl befäst i varandras musikaliska spel, och i sista satsen hos Beethovens pianotrio resulterades i ett varmt och lekfullt anslaget tonläge.
Detta arbete med den musikaliska tolkningen gavs även en kommentar av Malin Broman i samband med kvällens andra musikstycke: Daniel Börtz pianotrio i tre satser, komponerad för Kungsbacka Piano Trio och uruppförd år 2000.
Som en särskild förmån såg ensemblen möjligheten att diskutera musiken med kompositören ifråga, där, till skillnad från Beethoven, Broman smått humoristiskt konstaterade att "det finns en telefon till Daniel Börtz". Stycket bjöd på stor spänning och dramatik inlett med ödesmättade pianoackord och avslutat i en kaskad av toner i Prestot.
Börtz pianotrio innebar även ett utforskande av instrumentens klangfärgsmöjligheter, från de fågellika drillarna och stråkföringens fjäderlätta andetag i andra satsen, till återkommande långsamt uppbyggda crescendon, långa melodilinjer och bitvis kärv harmonik.
Efter paus avrundades konserten med Brahms pianotrio i H-dur, op 8. Märkbart klar artikulation kännetecknade Svedbergs lyriska cellospel, snart uppsvept i Crawford-Phillips mjuka dans över tangenterna och Bromans vackert poetiska ton i violinen.
Ensemblen bjöd här på ett balanserat utforskade av klang- och känsloregistret.
Konserten avslutades med ett extranummer, tredje satsen ur Beethovens pianotrio nr 2, op. 70, och den fulltaliga publikens stående ovationer.
Kungsbacka Piano Trio visade att de klarar av att ta musiken till nya nejder där deras tolkningar inte bara utgör en upprepning av välkända känsloformler, men där musikalisk närvaro och deras uppenbara kärlek till musiken lämnar ett starkt och bestående intryck efter sig.
MUSIK
Kungsbacka Piano Trio
Konserthuset, Uppsala, lördag
Kungsbacka Piano Trio
Konserthuset, Uppsala, lördag