Terminens andra konsert i Kammarmusikföreningens regi blev en riktig musikfest, med en skön blandning av instrument, stilar och repertoar. Blockflöjtisten och vinnaren av Solistpriset Per Gross deltog i största delen av programmet, och med sig hade han cembalisten Mayumi Kamata, cellisten Eva Maria Thür och slagverkaren Leif Karlsson. En del av kvällens tema var ”magnifika barockmästare”. Den kategorin stod för hela första avdelningen, med undantag av två anonyma tonsättare från 1300-talet, först och sist i den delen. Allra först spelades Saltarello för blockflöjt och den arabiska tamburinen riq, kanske ett av de mest hörda instrumenten sedan några veckor, från det stora torget i Kairo. Per Gross och Leif Karlsson excellerade i sitt samspel och bådas virtuositet kom omedelbart till uttryck. Mayumi Kamata framförde Dietrich Buxtehudes Suite i d-moll med fin känsla för tempi och ornamenteringar i de fem danssatserna. Per Gross spelade solo i en komposition, L’Art de préluder sur la flûte av Jacques Hotteterre, tänkt som en flöjtetyd i en långsam och en snabb sats. Notbilden lär innehålla 19 olika tonarter – en lätt match för Per Gross! I Bachs fyrsatsiga Sonat i e-moll fick Per Gross sällskap av Mayumi Kamata och Eva Maria Thür - tolkningen karakteriserades av skön frasering och, speciellt i blockflöjten, av sublima frasslut.
Andra avdelningens digra program inleddes med ett lekfullt inslag, Improvisation, komponerat och utfört av Leif Karlsson, nu med den större tamburinen ursprungligen från Irland, bodhrán. Med blött finger kunde han ta fram ett väsande, mystiskt ljud som omväxlade med hand- och fingerstötar mot trumskinnet. Han avslutade med en överraskande vissling. Efter en japansk barnvisa blev det dags för ”modern” musik i Shinoharas Fragmente (14 stycken), för tenorblockflöjten, tydligt inspirerad av Stockhausen, dock utan elektroniska hjälpmedel. I ett tidigt extranummer satte man in en flöjtkonsert av Vivaldi.
Verklig minimalism svarade Zahnhausen för, återigen blockflöjt solo, repetitivt in absurdum. Ett fascinerande nummer blev Mossenmarks Rest in the shadow, där Leif Karlsson ackompanjerade Per Gross med toner från ett antal metall- och keramikkrukor. Innan Per Gross stämde upp en dalakoral som ”riktigt” extranummer, hade vi också fått se in- och uttåg av de fyra musikerna, var för sig, i en anonym tonsättares verk från början av 1700-talet.