Vill du ha en mysig utekväll istället för en hemmakväll framför någon tråkig talkshow framför tv:n? Då är Babben Larsson förstås ett av de säkraste korten. Garanterat väl avvägd kvalitetsunderhållning som varken chockerar eller rör upp några onödiga känslor. Den stöter sig heller inte med något. Utom möjligen ingenjörer, som klassificeras som personer som tar med flickvännen ut på bilturer där man dricker termoskaffe och tittar på viadukter. Eller kulturtanter med stora keramiksmycken och glasögonbågar i käcka färger. Eller brats som kommer till Visby under Stockholmsveckan och ”vaskar” och ”dumpar”. Träffsäkert men alltid kärleksfullt.
Ända sedan starten, i begynnelsen av stå upp-komikens intåg i Sverige, har Babben Larsson trotsat trenderna och hållit fast vid sin snälla folkhemshumor. Lite vassare och råare är den nog nu, men milsvidder från några Magnus Betnér-nivåer.
Den här kvällen blir det hjärtliga drifter med svenskar som stressar runt på hälsohem för att hinna med alla avkopplande aktiviteter, barnvagnar stora som hästtransporter och kungahusmedlemmarnas språkkunskaper också.
I Stand up-biten är Babben på hemmaplan och vet exakt vad hon sysslar med. Musikaliskt är hon ute på betydligt djupare vatten även om grundiden håller sig på en basal nivå. En erfaren jazztrio som lägger enklast möjliga bakgrunder i form av jazzstandards som Cry me a river, The way you look tonight och Don't get around much anymore.
Problemet med ett sådant enkelt upplägg är att det måste till något extra röstmässigt för att det ska hålla fullt ut. Babben Larssons sångröst är med lite god vilja bra på en grundläggande amatörnivå. Men eftersom hon lägger lika mycket tid och energi på det hon kan, komiken, så väger det upp det mesta. Och det är förmodligen ganska få som kommer till Katalin för att höra henne sjunga.