Nick Cave frälste Where The Action Is

Neil Young var det största namnet på Where The Action Is, men Nick Cave var bokningen som gjorde att festivalen till slut gick i mål som en vinnare på upploppet. Det räckte med inledande Tupelo för att det skulle stå klart att det plötsligt stod en världsartist som i högsta grad fortfarande lever på scenen.

Nick Cave må vara över 50 år och tunnhårig, men han har fortfarande inte lyckats vara tråkig mer än ett album i sträck. På WTAI:s största scen studsar han runt som en marionettdocka på amfetamin, river ner mickstativ och vrålar så att det når upp till himlen och ner i helvetet.
Efter en något övertänd första halva som får känsliga besökare att dra sig till bakre delarna av festivalområdet tar en andra del vid där såväl lugnare låtar som Henry Lee och urladdningar som Get redy for love hittar sina perfekt ruffiga former.

Det stora samtalsämnet var annars regnet som med undantag för några minuter strilade ner konstant över Stor Skuggan.
- Livet är en prövning, sade besökaren Simon Lindholm med en öl i ena handen och en cigarett i den andra.
Musikaliskt handlade lördagskvällen förutom Nick Cave mest om de kvinnliga artisterna. Bara Hello Saferides vackra version av The Quiz var värd att stå ut med en timmes regn för. Long lost penpal och Anna gjorde det nästan värt alla timmarna.

Duffy kändes som en snällare Betty Boop-variant av Amy Winehouse när hon skojade om besökarnas regnkläder. Mest handlade hennes konsert om en ovanligt stark soulröst, men det räckte ganska långt.
För Fever Ray, som är Karin Dreijer Andersson i The Knifes soloprojekt är konsekvensen fullständig. Liksom med den hyllade duon läggs live lika mycket kraft på det visuella som musiken. Det individuellt mänskliga ersattes av blinkande bordslampor och snygga ljuseffekter. Mäktigt, men svårt att inte jämföra med The Knife, som musiken låter som en mer svävande och inte lika stark version av.

Att avsluta festivalen med Nick Cave and the Bad Seeds kändes slutligen som den enda möjliga vägen. Alla eventuella försök att toppa grottmannens final med överjävliga versioner av The weeping song, Papa won 't leave you Henry och Stagger Lee skulle bara ha blivit fåniga.

Nick Cave frälste Where The Action Is

Nick Cave and the Bad Seeds var bokningen som gjorde att Where The Action Is vann på upploppet, enligt Andreas Jakobsson.