Ojämn men charmig

Det finns artister som ständigt turnerar - Hello Saferides Annika Norlin är inte en av dem. Följaktligen hade halva Uppsala med omnejd sökt sig till utsålda Katalin för att ta tillfället i akt att se Sveriges svar på Evan Dando sjunga aviga popsånger om livet och kärleken.
Annika Norlin har två Hello Saferide-album bakom sig, samt svenskspråkiga projektet Säkert. Det ena är emellertid det ena och det andra det andra och de två möts inte på scen. Nu är det Hello Saferide som gäller rakt igenom. I bandet har hon med sig bland andra Andreas Mattsson och Andrea Kellerman. Kellerman möter Annikas röst med vacker mjukhet och i de stunder de sjunger tillsammans glittar konserten extra vackert. Att Andreas Mattsson är med känns som världens mest logiska grej. Det här är ju pop i rakt nedstigande led från Mattssons Popsicle och de band som formade den svenska indiescenen.
Över huvud taget står Hello Saferide knädjupt i den indiepop som många i Norlins åldersgrupp växte upp med. Hon liksom fortsätter deras försök att skriva den perfekta poplåten, den som har en enkel melodi och som med vardagliga ord säger något smart om sin samtid. Evan Dando gjorde det med sitt Lemonheads. Jonathan Richman gjorde det också. Man kan höra ekon av deras tankegångar och ideal hos Hello Saferide.
Och Hello Saferide kommer ofta nära. Hon spelar Anna till mycket jubel och efterföljande Middleclass blir svårt medryckande av bara farten. Pricksäkra The quiz är en bit ljuvligt låtskrivande som gör sig utmärkt i växlingarna mellan avskalat, med bara sång och en gitarr, och fluffigare med bandet på max. I can't believe it's not love låter inspirerad, liksom landsbygdsnostalgin i Arjeplog, en låt som lovar mycket gott för det framtida skrivandet. 25 days, däremot, är smått hopplös med en text som inte fungerar hela vägen - och ett exempel på att Hello Saferide fortfarande brottas med ojämnheter.
Spelningen spritter av oförlöst energi. Det kommer fram i Annikas kroppspråk och hur hon nästan börjar skrika (men bara nästan) på några ställen. Det är också genretypiskt. När countrylikt berättande möter gammal hederlig revanschindie kan det bli så, och i det finns en charm som är fin och självklar.

Ojämn men charmig

Smarta Hello Saferide brottas med ojämnheter, men har en charm som är fin och självklar, skriver Johanna Åberg.