Två världar, en konsthall. Livet ovan ytan skiljer sig naturligtvis radikalt från det under, på fler sätt än att det ena premierar gälar. Men det finns även många likheter. I Sverige är det sällan långt till ett vattendrag och Norrtälje är ett praktexempel på hur vattnet interagerar med vårt liv ovanför. Men det är en begränsad, ofta ensidig interaktion där stadslivet sällan når längre än till en reflexion på ytan.
I Norrtälje konsthall har Åsa Stjerna tänjt på denna begränsning. Från golvet i hallen sticker det upp periskopliknande rör i olika höjder. Från dessa strömmar mer eller mindre tydliga ljud som tillsammans bildar en stillsam, nästan meditativ, symfoni. Vatten som kluckar och ett dovt dunkande från en båtmotor smälter samman med andra, oidentifierbara, ljud som tillhör Norrtäljes undervattenslandskap. Med undervattensmikrofoner, hydrofoner, har Åsa Stjerna fångat upp det ljud som rör sig under ytan i och runt Norrtälje i något som kallas ”en poetisk undersökning av en del av det offentliga rummet som vi egentligen inte vet så mycket om”. Symfonin förändras med rörelsen runt i konsthallen och på ett subtilt sätt uppmanar utställningen till besökarens interaktion med installation, något som alltid är uppskattat.
Genom Subaqua har konstnären suddat ut vattenytans reflexion och bjudit in till en kollektiv djupdykning, som i sig dubblar stadsutrymmet som vi känner det. Periskopen som letat sig upp ur golvet ger dessutom en visuell dimension till ljudinstallationen där de ter sig som en direktlänk från vattendraget några meter bort till akustiken i konsthallen.
Den flerkanaliga ljudinstallationen tar sig ett annat uttryck i Inverterat ljudlandskap, där ljudet som här kommer från stuprör monterade på väggarna är stadens. Fotsteg, avlägsna röster och förbipasserande bilar bildar ett crescendo av ljud så vardagliga att de oftast passerar obemärkt, men här blir stadens symboliska stämma.
En känsla av att tjuvlyssna, att få tillgång till något som inte är ämnat för mig att höra, infinner sig. Åsa Stjerna har med enkla medel och på ett ytterst inspirerande sätt förvaltat sitt ljudkonstnärskap i denna lättillgängliga och upplyftande utställning som ger den offentliga konsten en ny innebörd.