Edsbergs Kammarorkester gästade Kammarmusikföreningen vid terminens fjärde konsert och framförde ett mycket omväxlande program. Härnäst bär det av till Danmark på en turné som man vågar förutsäga kommer att bli lyckad. Per Enoksson ledde ensemblen från konsertmästarens position.
Som inledning hade man valt Mozarts tresatsiga Divertimento i D-dur, Kv 136, ett glädjefullt stycke musik med snabba yttersatser och ett mera kontemplativt Andante däremellan. Man slogs genast av det sköna samspelet mellan stämmorna, väl inövade rytmer och fraseringar och en tydlig trivsel bland musikerna. Efter paus startade man med ett snarlikt Divertimento av Mozart, återigen tresatsigt, nu i F-dur med Kv 138. Spelglädjen var densamma liksom precisionen och stämdisciplinen.
Kurt Atterbergs Svit nr 3 för violin, viola och stråkar op 19:1 gav möjligheter att lyssna till två utmärkta solister, Tora Carron och Anna Widlund i fin balans med ensemblen. Prelude, Pantomim och Vision kallas de tre delarna som alla har en romantisk karaktär. Silouans Song från 1991 av Arvo Pärt blev en stark kontrast till den idylliska Atterbergsviten: oerhört stillsam i grunden men ändå mycket uttrycksfull i sin struktur med korta musikaliska fraser och laddade pauser däremellan. En religiös underton finns med – sången handlar om själens rop på sin Herre.
I första avdelningen fanns också en kort vals av Dvorak. Mera dansant musik följde efter andra avdelningens Mozartinledning: Astor Piazzollas Tango nr 1 Coral, knappast dansbart, åtminstone inte med gamla vanliga tangosteg, men desto häftigare, nästan aggressivt och lite dystert. Åter till idyllen togs vi genom att få höra Griegs Holbergssvit op 40, där tonsättaren velat illustrera något av Holbergs tid, början av 1700-talet, och hans verk av olika slag. I dessa två avslutande framföranden visade verkligen Kammarorkestern sin bredd och sin förmåga att tolka tonsättningar av mycket olika innehåll.