Övertygande men väl kort

Adiam Dymott har just släppt sitt debutalbum som verkar ha kommit till mer eller mindre av en slump. Och hon gjorde sitt första liveframträdande på P3 Guld-galan tidigare i år. Några rookietendenser är dock svåra att se när hon står på V-Dalas scen den här lördagen. Det ser snarare ut som att hon inte gjort något annat än att stå rampljuset.

Inte på ett inövat Idolsätt, utan äkta avslappnat med en stor portion punkpondus a la Thåström även om hon studsar mer än föregångaren. En öluppladdad V-Dala-publik som tar emot henne som en världsstjärna gör förstås inte saken sämre.
- Bästa spelningen hittills, fy fan vad ni är feta, svarar Adiam Dymott på responsen innan hon drar igång ännu en PJ Harvey-slamrig låt.

Adiam Dymotts musik är ganska märklig. Som om en svartsynt men ganska finstämd singer/songwriter ramlat ned mitt i ett rockband och inte ser någon annan utväg än att skråla med så gott det går samtidigt som hon inte riktigt kan släppa r&b-influenserna. Ibland skymtar referenser till Jamie T förbi, men svenskans musik skevar på ett mer sammanhållet sätt. Om det är något hon behöver fila på så är det mellansnacken. De matchar visserligen den lite slarviga imagen ganska bra, men lite djupare uttalanden än "tack som fan" skulle lätt lyfta spelningen något snäpp till.

Bandets sväng och huvudrollsinnehavarens energi lyfter ett par av de svagare spåren från det självbetitlade debutalbumet till klart godkända liverökare, andra stannar trots all energi kvar vid att stå ganska platta. När hiten "Miss you" kommer mot slutet av konserten råder det dock ingen tvekan om vem som är Uppsalas rockdrottning den här kvällen. Då önskar man att det fanns några låtar som inte kom med på albumet eller några covers som kunde göra konserten längre än 40 minuter.

Övertygande men väl kort

Andreas Jakobsson såg Adiam Dymott som övertygade men höll konserten väl kort när hon spelade på V-Dala på lördagen