Systrarna Natascia (violin) och Raffaella Gazzana (piano) har hyllats världen över för sin mångsidighet och scennärvaro. På tisdagskvällen framträdde duon på Musicum, med ett program som dels inkluderade verk av Janácek, Dvorák och Grieg, dels verk av de samtida kompositörerna Toru Takemitsu och Valentin Silvestrov.
Janáceks Sonata från 1914 fick inleda framträdandet. Kompositionen skrevs i en tid när hotet från första världskriget ryckte allt närmare, och Duo Gazzana förmedlade med stor lyhördhet krocken mellan det vardagliga lugnet och det olycksbådande dramatiska. Särskilt genom den stillsamt romantiska känslan i Raffaellas pianospel i con moto-partiet och det nervigt ryckiga violinspelet av Natascia i allegretto-delen uppstod en storslagen kontrast mellan försoning och envist trots.
Konserten fortsatte med att förmedla starka kontraster. Den vemodiga och lågmälda skymningsstämningen i Takemitsus Distance de fée ledde vidare till melodisk klangrikedom i Dvoráks somrigt spirande Pezzi Romantici Op. 75 och Silvestrovs två år gamla Five pieces. Därefter följde en utlevelsefull tolkning av Griegs Sonata op. 45 i c-moll, som lyfte fram kompositionens drömska sensualism.
Samspelet mellan syskonen utgjorde en stor del av upplevelsen på Musicum. Vare sig storasyster Natascia spelade återhållsamt, kraftfullt eller upprymt var hon helt inne i musiken, med ögonen halvslutna som vore hon i en egen värld. Vid pianot sneglade Raffaella då och då på systern för att känna av och ge kompositionerna rätt stämningslägen. Trots att deras blickar inte möttes var de hela tiden i total samklang.
Som extranummer bjöd systrarna på en tolkning av Glucks korta stycke Melodie. Efter all intensitet, passion och stora kontraster tidigare under konserten blev den mjukt följsamma 1700-talskompositionen nästan en bagatell i jämförelse. Samtidigt gav den publiken en välbehövlig chans att smälta intrycken och på så vis blev den precis den rätta avslutningen på Duo Gazzanas mästerliga konsert.