"Riktigt bra drag"

Att hitta ett brassband som spelar ens i Sverige relativt okända musik på andra sidan Atlanten måste ha varit en ganska surrealistisk upplevelse. Och även om han låter lugn när han mellansnackar så ser Lars Hollmer till en början lite förvånad ut när han spelar.

Att han nästan drunknar i havet av musiker på scenen är talande. I början av konserten gör nyanserna i hans låtar samma sak och det hela låter ganska platt. En bit in på spelningen händer dock något. Konturer lösgör sig och ersätts i övrigt av ett riktigt bra drag. Allra bäst blir det där bandet i korta partier låter som en galen gnisslande skrotorkester. Med ett 16 man starkt brassband på scenen kan det heller inte gärna bli annat än ösigt.

Kvällens största miss får sägas vara att det står bord ända fram till scenen så att den månghövdade publiken inte kan röja hur mycket den än vill. Fast kanske är det lika bra. De flesta verkar aningen skeptiska till låtarnas nya tappningar. Jag ser många som flera gånger diggar med fram till brassorkestern sätter igång på allvar för att sedan stanna upp. Det är fram tills Boeves psalm, som framförs i en vacker mer avskalad version, kommer som näst sista låt och möts av andaktsfull tystnad innan Katalin exploderar av applåder. Och att Lars Hollmer är populär i sin hemstad vittnar om inte annat de stående ovationerna som följer.

I andra delen spelar Fanfare Pourpour sin egen musik utan Lars Hollmer. Och trots att de i publiken som inte gått är mer i gasen och dansar överallt där det finns plats så går det inte att komma ifrån känslan av avrundning efter första setets briljanta avslutning.

"Riktigt bra drag"

Andreas Jakobsson såg en Lars Hollmer som drunknade i ett musikerhav, möttes av en viss skepsis och hyllades med stående ovationer under samma konsert.