Rivig blues på Katalin
Först när spelningen med Sven Zetterberg Blues Band på Katalin närmade sig slutet kom det riktiga svänget, skriver Stefan Warnqvist.
Foto: Nina Leijonhufvud
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under första halvan av spelningen lade bandet stort fokus på låtar från senaste albumet Hollerin' up a storm som kom förra året. Här blev det ofta både ruffigt och stökigt, blues av det råare slaget. Zetterbergs flitiga nyttjande av munspel drog upp energinivån och Katalin förvandlades till en rökig och skum klubb på någon bakgata från femtiotalet.
Till en början var det enbart av godo, men sakta smög sig känslan på att Zetterberg med musiker noggrant har studerat den epoken för att kunna imitera de subtila detaljerna utan att vilja tillföra egna kulörer. Särskilt texterna tyngdes ner för mycket av klyschiga formuleringar och låtarna blev ibland till rena pastischer.
Efter paus bytte Zetterberg ut munspelet mot elgitarren och soulinfluenserna i gruppens musik fick mer utrymme. Zetterbergs personliga och karakteristiska sätt att sjunga kom helt till sin rätt under denna andra del av spelningen. Om Tom Jones istället för smörsång hade snöat in på rivig blues med elgitarrer och munspel i botten hade det låtit så här. Kvaliteten på låtarna höjdes också ett par snäpp och den aningen loja stämning som rått i lokalen fram tills dess steg. Fler och fler åhörare lämnade sina sittplatser till förmån för dansgolvet framme vid scenen.
Som så ofta blir fallet när spelningar delas upp i två set, var andra hälften av betydligt högre klass än den första. Det fanns en stelhet i gruppens framföranden till en början, men när klockan hade passerat midnatt och de kommit fram till extranumren fick Sven Zetterberg Blues Band äntligen till det ordentliga svänget.
MUSIK
Sven Zetterberg blues band
Katalin, fredag
Sven Zetterberg blues band
Katalin, fredag