Romantiskt med uppsluppet A Camp

The Cardigans ligger sedan länge lågt. Med tanke på det känns sångerskan Nina Perssons soloprojekt A Camp som hennes huvudprojekt. Men när soloprojektet som numera är en trio stod på Konserthusets stora scen i Uppsala i tisdags - och spelade för en nästan fullsatt lokal - fanns den avslappnade sidoprojektskänslan där. Det är en prestigelöshet som klär A Camp, som annars lider en del av att inte vara riktigt så spännande som de vill verka.
Det avslappnade, prestigelösa A Camp som kom till Uppsala gör sig heller ingen brådska. Nina Persson, maken Nathan Larson och kompanjonen Niclas Frisk har just släppt albumet Colonia. Det förra albumet kom 2001. Till Uppsala kom de "inte en minut för tidigt, som vanligt", kommenterar Nina Persson.

Visuellt är konserten en dröm av romantik, där en tjusig Nina Persson står bland spetsdukar och annan rekvisita som den självutnämnda stjärnan i ett resande teatersällskap. Det återger förstås deras syn på musiken perfekt. Kolonialromantik, popromantik, sekelskiftesromantik, 50-talsromantik, New York-romantik - alla sorters romantik på en gång. Inga tyglar.
Nina Persson är glad och uppsluppen. Så uppsluppen att hon lyckas trampa Uppsalapubliken på tårna i första mellansnacket, genom att påpeka att 700 personer kommit till Konserthuset och att hon inte trott att det bodde fler än så i hela Uppsala. Kommentaren möts av halvt roade burop. Nina Persson ler tillbaka och blir snabbt förlåten.

Förutom att A Camp är spralligare än väntat så sjunger Nina Persson verkligen anmärkningsvärt bra. Covern av Grace Jones I've done it again lockar fram det jazziga, i I signed the line fullkomligt galer hon i ordets finaste bemärkelse. Konsertens höjdpunkt är när en anonym fixare kommer in och skruvar på en mikrofon - bara för att sekunder senare börja sjunga duetten Golden teeth and silver medals. Hoppsan, det var visst Nicolai Dunger. Deras röster är verkligen som både honung och socker tillsammans.

Konsertens utmärkta uppvärmare Kristofer Åström dyker också upp på scenen mot slutet och mysstämningen värmer. Det är skönt att Nina Persson och hennes gäng verkligen hanterar A Camp som en riktig älskling, till synes helt utan yttre och inre press.

Romantiskt med uppsluppet A Camp

Romantiken flödade när A Camp stod på Konserthusets scen. Johanna Åberg såg ett uppsluppet band.