Rumbiad som blickade framåt

Jag har äntligen fått höra alla de låtar jag vuxit upp med i sitt rätta sammanhang. Låtar som Gun från Dragarbrunn, Svartbäckens rödaste ros och då Café Ofvandahls dyker upp i Ett litet rött paket får plötsligt en mening. Nu har jag fått höra En rumba i Engelska parken som en rumba i Engelska parken. Det är en lätt surrealistisk upplevelse.

Veronica Maggio får efter Owe Thörnqvists inledning spela tre låtar själv. Hon har inte imponerat på mig på skiva med en i min smak alldeles för vän och ibland lite för mesig stämma. Men live och uppbackad av Owes band jubileumskvartetten är hon grym och något jag helt klart kan tänka mig att gå och se nästa gång hon dyker upp i stan. Det är skön soul på svenska om den egna staden och känslan hur det är att vara ung tjej. Hennes del av setet avslutas med en skön och tillbakalutad version av Owes låt Genom dina ögon då hon låter som Monica Z eller en ung Nina Persson.

Owe själv behöver ingen utförlig beskrivning. Karln är en underhållare. Det är så enkelt. Dock skulle en och annan inte helt politiskt korrekt ordvits ha kunnat slopats till förmån för den låtskatt han trots allt besitter. Precis som nämnt i inledningen av denna recension så kan han spela vilken låt som helst ur sin låtlåda då varenda låt han spelar i kväll är något som alla har hört.
Det är en himla fart på en man som fyllde 80 år i mars och något som måste nämnas är hans språklekar och ordbyggen som ibland är smått geniala.

Men det riktigt stora i kväll är i min bok vare sig Veronica eller Owe utan de lokala akter som under benämningen Unga tolkar Owe spelar Owe på olika sätt. Iffects toastande version av Svartbäckens rödaste ros, Raw Diamonds Korvblues och utmärkta Clara Lindsjös enkvinnas-körversion av Loppan. En stor eloge till Owe och medarrangör Olle Starlander för att de låter de unga ta plats framför en stor publik. Eller som en vän konstaterade efter spelningen: "Ta över stafettpinnen". Morgondagens stjärnor i dag.

Rumbiad som blickade framåt

Evigt unge Owe Thörnqvist höll farten uppe under Rumbiaden i Engelska parken och han nöjde sig inte med att blicka bakåt, konstaterar Fredrik Bergström.