Sahara Hotnights har kommit i gång

"Kom igen så inviger vi det här skrytbygget tillsammans" säger sångaren Maria Andersson ett par låtar in på Sahara Hotnights första spelning i det fortfarande ganska nya konserthuset. Om resten av publiken är lika trött på att höra om invigningar som jag (efter tre stycken plus en flygel plus kulturnattsinvigning) vet jag inte, men det är i alla fall ett skönt kaxigt invigningstal. Även musikaliskt går konserten på knock direkt. Inledande Visit to Vienna följs av starka Getting Away with Murder och den gamla hitlåten från 2004, Hot Night Crash. Tändningen hörs också på Maria Anderssons röst, som i början låter riktigt andfådd.

Genom att börja blicka längre bakåt än 1990-talet har Sahara Hotnights med sina två senaste album gått från att vara ett av alla svenska rockband i mängden till att hitta ett eget och nyanserat sound. Och senaste What if Leaving is a Loving Thing måste sägas vara toppen av deras utgivning så här långt.
Det är därför också helt rätt taktik att nästan bara köra material från årets album, även om ett par till från förra, för att förlänga den korta konserten till åtminstone över en timme med extranummer inte hade skadat.

På den enda låten från åtta år gamla albumet C'mon Let´s Pretend, Quite a Feeling, hör man tydligt en av huvudanledningarna till att fantasilösa musikskribenter om och om igen envisades med att ge dem den onödigt svävande titeln "tjejband". Den allt annat än egensinniga musiken var svår att hitta någon bra beskrivning på.
Nu är läget annorlunda. Nu har Sahara Hotnights seglat upp som ett av de riktigt tunga namnen på den svenska rockscenen och det märks på självförtroendet. Det finns ingen tvekan i vad de gör på scenen. Liksom Thåström river de av låt efter låt och skippar mellansnacken. Musiken får tala, och det gör den med all önskvärd tydlighet. Salty Lips och Puppy som är rena poplåtar på senaste albumet fungerar dessutom utmärkt även som rockdängor live.

Upptempoversionen av Cheek to Cheek gränsar dock till vatten över huvudet. Sången och gitarrspelet hänger med nöd och näppe med och för att den riktigt häftiga effekten skulle ha uppnåtts borde den slutat i ännu högre tempo.
I en intervju i Aftonbladet i våras berättade medlemmarna att de var nära att lägga ned bandet efter interna bråk och att alla instrument blev stulna i ett inbrott. Man får vara glad att det inte blev så. Den här onsdagskvällen känns det som att de precis kommit i gång och är på väg mot något riktigt riktigt stort.

Sahara Hotnights har kommit i gång

Andreas Jakobsson glädjs över att Sahara Hotnights inte splittrades efter sitt tredje album.