Vid Kammarmuikföreningens andra program för säsongen gästades man av Weberkvartetten, dvs Ronnie Weber, violin 1, Ellinor Weber, violin 2, Patrik Eriksson, viola och Stefan Moberg, cello. I deras digra Sverigeturné kom Uppsala som nummer tre i raden av tolv konserter på mindre än tre veckor!
Den välkände filmtonsättaren Miklós Rózsa, bördig från Ungern men en stor del av sitt liv bosatt i Kalifornien, presenterades med sin andra stråkkvartett, op 38 från 1981. "Väldigt ungerskt" i sitt tonspråk förklarade ensemblens kommentator, men mycket långt från den nationalfärg som till exempel Bartok en gång visade upp. Snarare kärvt modernistiskt, både rytmiskt och harmoniskt. Det svåra partituret, ofta i fugerade avsnitt, behärskades fullt ut, i fyra satser där alla musikerna deltog utan att någon fick dominera.
Från det ungerska till det svenska fördes publiken via den mycket produktive Sven David Sandströms fjärde stråkkvartett, titulerad Seven Pieces For String Quartet. Verket var beställt av Weberkvartetten och uruppfördes vid en konsert i Halmstad i maj 2010. Här fanns mer melodiska och harmoniskt lättlyssnade avsnitt än hos Rózsa, även om sista satsen var nog så kärv och innehöll isolerade, kraftiga stråkdrag. Fjärde satsen blev i stort sett en vacker solostämma i första fiolen med ett lugnt ackompanjemang av övriga stråkar. Det märktes tydligt att kvartetten var nöjd med det som levererats!
Som tredje verk på programmet kom Beethovens stråkkvartett op 130, i original med den så kallade Grosse Fuge som avslutande sjätte sats. Efter viss samtida kritik beslutade kompositören att redovisa denna sats som ett isolerat verk - med femton minuters speltid. Vid kvällens konsert kom den som tänkt, i ett pampigt framförande där inget sparades av den dådkraft som Beethoven var mäktig. "Ja, ich kann" kanske han kunde ha sagt, som en protest mot alla som inte trodde han skulle klara av fugaformen.
Ett sällsynt och oväntat extranummer kom som en lisa för örat efter alla tidigare utspel: en Bach-koral ur Matteuspassionen, vidunderligt skönt spelad av de gästande musikerna.