1. Jazz
Monica Zetterlund "När min vän"
Det finns många anledningar att gilla Monicas första bidrag till Melodifestivalshistorien. Med sin ljuva stämma rör hon sig i det musikaliska landskapet på ett sätt som är fjäderlätt men samtidigt fullt av attityd. Hos lyssnaren framkallar detta starka känslor av harmoni. Melodin gick visserligen inte hela vägen till seger 1962, men i mitt hjärta kommer den alltid att ha en speciell plats.
2. Pop
Tommy Körberg "Stad i ljus"
Det är svårt att tro att Melodifestivalen har upplevt en mäktigare skapelse än denna, och detta gäller både själva melodin och Körbergs framförande av den. Kombinationen av Tommys briljanta röst och denna storslagna låt ger ett pompöst och alldeles oemotståndligt resultat. Det är därför varken konstigt att den vann festivalen det året eller att den sedan blev en ofta framförd klassiker.
3. Rock
Thorsten Flinck "Jag reser mig igen"
Jag har tyckt om Flincks musikprojekt genom åren, och trots att detta alster inte hör till hans absolut vassaste är det ändå mycket starkt. Torstens teatraliska karaktär lyser genom hela numret, och hans mörka inlevelsefulla stämma gör texten rättvisa. När melodin framfördes i festivalen år 2012 var den i mitt tycke en av de starkaste i dessa sammanhang på många år.