Smashing Pumpkins i sitt rätta element

Bara halva Hovets publikkapacitet utnyttjas. Ändå är det långt ifrån fullsatt. Det är uppenbart att Smashing Pumpkins är mil från sin forna popularitet. Kanske väntade Billy Corgan för kort tid innan han återupplivade bandet efter bara fem års frånvaro. De gamla fansen hade inte hunnit känna saknad än. Och förra årets comebackalbum genererade rimligtvis inte speciellt många nya fans heller.
Att Smashing Pumpkins gått tillbaka från att vara ett världsband till att bli alternativa på riktigt igen verkar dock inte vara något som stör Billy Corgan och hans nuvarande mannar. Inledningen från Porcelina of the Vast Oceans till fjärde låten Tonight, Tonight är lysande. Distinkt och trashrockösigt på samma gång.

Och fortsättningen ligger inte särskilt långt efter. Allt inom det breda spektrat, som spänner från en känslofull akustisk version av Perfect till hårdrockiga (Come On) Let's Go!, sitter där det ska. Med några få undantag, som den slarvigt genomstressade Ava Adore.
- I'm 40 years old and you want me to do what you want me to do, säger Billy Corgan skeptiskt till publiken, som ropar ut önskningar av gamla hits. Liksom alltid är Corgan noga med att fastställa sin konstnärliga integritet.
Trots det strösslas det generösare med hits än på tidigare turnéer. Kanske för att blidka den sinande fanskaran, eller helt enkelt för att Billy Corgan vill göra det. Hur som helst är det bara att tacka och ta emot.

"Det är sorgligt att se", säger en man bakom mig när han beskådar de på många ställen glest besatta läktarna. Och det är bara att hålla med. Konserten skulle förtjäna en långt större publik. Fast å andra sidan matchar den tappade populariteten Smashing Pumpkins ångestridna musik riktigt bra.

Smashing Pumpkins i sitt rätta element

Den tappade populariteten matchar Smashing Pumpkins ångestridna musik riktigt bra, skriver Andreas Jakobsson.