"Som tre laddade energipaket"

Det är alltid intressant när artister väljer att samarbeta med andra artister. Men det finns alltid en risk att det kan bli lite för mycket av det goda. Att hela samarbetet näst intill blir överflödigt. 

Ison & Fille och Petter är tre av Sveriges kanske mest rutinerade hiphopartister. Trots att dagens ungdom kanske tror att "Mikrofonkåt" är en låt skriven av popartisten September så kvarstår faktumet att Petter levererat nya hitlåtar ända sedan han släppte originalet 1998. Och trots att många kanske tror att Ison bara är den där killen som sitter i juryn i talangprogramet X-factor så har han, tillsammans med vapendragaren Fille, släppt låtar ända sedan milleniumskiftet. Det är inte några orutinerade duvungar vi pratar om. Och det märktes tydligt under fredagskvällen.

När de tre rapparnas klubbturné "Ikväll är vi kungar" nådde Uppsala och Svandammshallarna hade jag en känsla av att det skulle bli ett framträdande som gick på ren rutin. Att det skulle bli ännu en stad och spelning att beta av för Stockholmsrapparna. Den känslan var felaktigt. Det var inte några slitna, trötta gubbar som klev in på scenen och körde igenom sina hits med inställning att bara få det hela överstökat. Istället studsade de in på scenen, ropandes “Hur mår ni Uppsala?” som tre laddade energipaket. Konstigt nog med mycket mer energi än vad publiken verkade ha denna kväll.

Eftersom deras repertoar är stor hade rapparna ett överflöd av potentiella låtar att framföra. Det gjorde att de ibland valde att korta ner vissa låtar kraftigt. Men hade man kommit för att få sig en bred blandning av låtar, såväl nya som gamla, så tror jag inte att någon blev besviken. Rapparna hoppade fram och tillbaka i tiden och när Petter framförde låten “Så klart!” blev det extra tydligt att det här var en kväll som på något sätt sammanfattar deras karriärer. Trots att karriärerna inte ens är avslutade.

Ett friskt inslag under konserten var att rapparna återkommande gästade varandras låtar. Verser från Petters låtar hamnade på Ison & Fille-instrumentaler och vice versa. Det kan vara farligt att kasta in nya verser på gamla låtar eftersom man riskerar att förstöra klassiker, men i detta fall fungerade det utmärkt. Åtminstone för dem som kände igen de gamla verserna i sina nya format.

Jag skulle inte säga att kombinationen Ison & Fille och Petter blev för mycket av det goda. Men kvällen visade att man kan ta någonting som är bra och kombinera det med något annat som också är bra, utan att det nödvändigtvis blir bättre. Men det är fortfarande bra. Nästa gång räcker det nog med varsin egen turné.