Springsteen höll värmen uppe

Strilande regn, långa och långsamma insläppsköer, beslagtagna paraplyer. Allt sådant glöms snabbt när The E Street Band äntrar scenen till tonerna av Idas sommarvisa från Nils Lofgrens dragspel. Den passande covern på Creedens Clearwater Revivals Who'll stop the rain lyckas inte stoppa regnet, men gör det oviktigt och efter en blytung version av Badlands är det fullständigt obetydligt.

Publikreaktionerna är logiska. De tempofulla rocklåtarna möts av överdimensionerad hoppdans medan de lugnare sångerna mest känns långdragna. Särskilt tydligt blir det på den storslaget sorgliga Outlaw Pete från det senaste albumet, som skulle passa perfekt en ljummen och klar sommarnatt, men här mest blir något man får stå ut med. Undantaget är den avskalade versionen av The Wrestler, som får hela Stadion att hålla andan.

Bruce Springsteen har genom åren gjort många utflykter, själv och med diverse kompband, men han har alltid hittat tillbaka till The E Street Band. Då och då hittar det gamla kompisgänget också den riktiga magin från förr, främst på alstren som är äldre än 1990.

Regnet byts under kvällen ut mot isande kyla. Bossen lyckas ändå hålla publiken varm, med bland annat en folkrockig version av Johnny 99, en fyllig I'm Going Down, en Because the night som matchar Patti Smiths lysande 70-talsversion och som vanligt en nästan larvigt bra publikkontakt när han hälsar och tar raderna längst fram i hand och plockar upp skyltar från fansen. "Don't ever ever ever ever play outside in Sweden before midsummer" står det på en av dem. Något som de flesta innanför Stadions murar kan skriva under på. Publikfrieriet når sin kulmen när Brucan låter en liten flicka i publiken sjunga refrängen på Waitin' on a sunny day.

Det största problemet med The Seeger Sessions Band var att den dionysiska utgångspunkten ofta gjorde att alla skickliga musiker tog ut varandra. Samma sak gäller för det nuvarande The E Street Band. Det blir ofta grötigt och oprecist. Det vägs dock upp av ren råstyrka och de där stunderna när allt stämmer. Som på Born to run, på Promised land och delar av The ghost of Tom Joad.
I de ögonblicken är det värt alla tusentals förkylningar som konserten lär leda till.

Springsteen höll värmen uppe

Andreas Jakobsson såg en Bruce Springsteen som lyckades hålla Stadion varm genom råstyrka och larvigt bra publikkontakt.