Brödtext: De bildades för drygt 8 år sedan på V-dala nation i Uppsala. De sex medlemmarna i vokalgruppen Mina killar är under lördagen tillbaka i studentstaden. Kvällens föreställning på Konserthuset äger rum i den mindre sal C som ändock är nästintill fullsatt, och som kanske är husets mest ändamålsenliga för framträdanden av detta slag. På repertoaren står en hel del arrade populärmusikala hits där några även fått ny text av det humoristiska slaget. Sångframföranden blandas upp med iscensättningar och monologer, eller ”ståuppkomik, sketcher och estradhumor” och det är detta som drar ner föreställningens helhetsintryck.
För Mina killar är en mycket begåvad vokalgrupp med stämsång som lyckats med just det där att skapa en komplett ljudbild genom att de enskilda stämmorna smälter ihop och blir svåra att skilja på. Alla sex medlemmar behärskar sin stämma till fullo men visar även upp musikalisk bredd och stora register. Solosången är man något svagare på även om det glimrar till på riktigt även här. Men de humoristiska inslagen känns alltför outvecklade och inkastade för att de ska tillföra något annat än en känsla av studentspex. Sången borde få stå för sig själv (för det klarar den) och om man ändå känner att man vill ha kvar det humoristiska anslaget så kan det räcka med de omskrivna låttexterna. Ett bra exempel är gruppens version av Beyoncés Halo där delar av låten framförs på svenska efter en översättning i Google translate. Där hamnar Mina killar på precis rätt nivå, får glänsa musikaliskt men utan att det blir spexigt.