Hjulen börjar rulla fortare för singer/songwriter-artisten Ida Wiklund från Örbyhus. Hon har tidigare varit både Ted Gärdestad-stipendiat och STIM-stipendiat, och även skördat framgångar i musiktävlingarna Musik Direkt och Rockkarusellen. I torsdags var det dags för releasespelning på Katalin för hennes första riktiga album, Översätter världen.
Wiklund har tidigare uppträtt solo, men på Katalin hade hon premiärspelning med sitt sexmannaband. Med elgitarr, klaviatur, trummor och ståbas som stomme fick Wiklunds välskrivna låtar en varm och organisk känsla. Musiken vann mycket på att komma bort från singer/songwriter-genrens mittfåra. När körsångarna Kajsa Ekstad och Örjan Englund fyllde på med nyckelharpa och fiol respektive dragspel drog musiken åt folkmusikhållet till, och det var i de låtarna som spelningen var som allra bäst.
Att Wiklund har gedigen scenerfarenhet märktes tydligt. Hos henne märktes inga skygga debutantnerver, istället utstrålade hon lugn och självtillit. Mellansnacket höll en avslappnad nivå och en del smärre ljudproblem under spelningen övervanns snabbt.
Hennes största styrka är ändå som textförfattare. Hon har en förmåga att med precisa formuleringar måla fram tydliga bilder och berättelser. Sången om Sofia, inspirerad av en kvinna hon mötte på en Tomas Andersson Wij-spelning på Katalin, och Välkommen till Leksand, skriven efter en spelning i den staden förra sommaren, visade tydligt vilken begåvad ordkonstnär Wiklund är.
Uppsaladuon Kaospassagerarna var kvällens förband. Med sin akustiska poppunk blev de ett lyckat komplement till Wiklunds musik. Deras låtar hade både nerv och intensitet, och sångerskan Matilda Fredriksson hade en övertygande desperation i rösten vilket förhöjde låtarna. Särskilt avslutande Bland bomber blev ett trumfkort för Kaospassagerna. Duon har precis gett ut en demo och att döma av den här spelningen kommer de att låta höra om sig framöver.
Styrkan ligger i texterna
Ida Wiklunds musik är som bäst när hon kommer bort från singer/songwriter-genrens mittfåra, skriver Stefan Warnqvist om hennes releasespelning på Katalin.
Foto: Staffan Claesson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ida Wiklund
Katalin, torsdag
BÄST: Vi som översätter världen och den intensivt vemodiga Blåögd.
SÄMST: Låten Myggan, vars humoristiska anslag inte lyckades engagera.