SvÀng och kÀnsla

Trinity tappar aldrig vare sig svÀng eller kÀnsla, vilket gör dem till en av landets bÀsta jazzakter, skriver Andreas Jakobsson

Jazzgruppen Trinity.

Jazzgruppen Trinity.

Foto: Fotograf saknas!

Konsert2013-12-08 18:43
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Hammondorgelspelet ger Àven upptempolÄtarna en coolhet som Àr ovanlig i jazzsammanhang. Men Trinitys unika sound handlar ocksÄ om att Andreas Hellkvist, Ali Djeridi och Karl Olandersson Àr sÄ pass spelskickliga att de ledigt blandar swing och senare jazzstilar sÄ snyggt att det Àr omöjligt att höra minsta söm mellan dem. LÄtarna Àr sÀllan spektakulÀra i sjÀlva grunduttrycket, men blir det genom musikernas insatser, dÀr det briljeras i varje minut utan att det kÀnns krystat.

PĂ„ Pub 19 blandas egna kompositioner som ”Swing for Elina” och ”One for Anders” med klassiker som ”Sweet Georgia Brown” och ”What a wonderful world”. BĂ„da delarna kĂ€nns ungefĂ€r lika viktiga. De egna alstren har ett egenvĂ€rde genom att vara skrivna av medlemmarna sjĂ€lva och hĂ„ller bra klass, men tolkningarna Ă€r sĂ„ pass egensinniga att Trinitys gör Ă€ven dem till sina egna frĂ„n första till sista ton.

Det blir en kvĂ€ll med tvĂ€ra kast. Som nĂ€r man efter den stillsamma tolkningen av Burt Bacharachs ”Alfie” kastas rakt in i ett av Ali Djeridis larmande trumsolo och ett skruvat trumpetspel av Karl Olandersson i inledningen till ”Loj”. I andra set stack den hypersnabba ”Reboppin’” och rĂ„svĂ€nget i ”Lazy river” ut mest. Gemensamt för alla ytterligheter Trinity bemĂ€strar Ă€r att trion aldrig tappar bort svĂ€nget eller kĂ€nslan. En egenskap som gör dem till en av landets bĂ€sta jazzakter.

KONSERT

Trinity

Pub 19, Uppsala, söndag

LĂ€s mer om