Svårfångad jazzblandning

I mellansnacken och intervjuer verkar han vara lugnet själv. Men ändå, eller kanske just därför, blir all jazz Jonas Kullhammar rör vid till våldsamheter. Och även om jag personligen föredrar Jonas Kullhammar Quartet utan storbandsuppbackning så får jag ändå erkänna att idén är nära på genialisk.

Den experimentella jazzen djävlas med den konventionella och tvärtom. Förutom i vissa partier där de synkar misstänkt bra, för att sedan gå över i att småirritera varandra, för att sedan gå över i att frontalkrocka. Man vet aldrig riktigt var man har alla musikerna på scenen.
På samma sätt vet man heller aldrig var man har den mellansnackande Jonas Kullhammar. Han är övertrevlig med både en och två slängar ironi bakom öronen. "En fantastisk publik, en snygg publik, fantastisk stämning, ett fantastiskt storband" och så vidare. Han berättar att det gått så bra för honom som jazzmusiker att han kunnat flytta från västra till östra sidan av Orminge, eller Snake city east som det heter i musikform. Den låten är tillsammans med Frippes blues två av konsertens höjdpunkter.
Berömmen han öser över Uppsala Storband är heller inte direkt tillbakahållna.
- Vi ville ju spela in skivan med Uppsala Storband, men de var för dyra. Med Norrbotten Big Band blev det inte lika bra, men vi fick mycket för pengarna, säger Jonas Kullhammar.

Det känns som att modern jazz skrämmer iväg Uppsalapubliken istället för att locka den och det är ganska glest med folk mellan Katalins bord. Det hindrar dock inte Jonas Kullhammar från att gång på gång berömma den "fantastiska stämningen". Och den tappra skaran som ändå kommit är nog beredda att svara hans "vi älskar er Uppsala" med ett "detsamma" utan att tveka.

Svårfångad jazzblandning

Andreas Jakobsson visste aldrig riktigt var han hade Jonas Kullhammar Quartet och Uppsala Storband, men gillade vad han hörde.