Svävande känsla med Jan Garbarek

Det börjar som en kliché. En samplad vind med en ödesmättad lite gnällande saxofonstämma. Musiken fylls sakta på med bas, trummor och synt, som får den att låta skrämmande likt något som skulle ha kunnat spelas i en långdragen, eftertänksam scen i någon amerikansk kalkon-tv-serie från 80-talet.
Snart visade dock Jan Garbarek att första intryckets betydelse är kraftigt överdriven. Redan halvvägs in i andra låten spårar det ur till ett föredömligt minikaos, som det är omöjligt att låta bli att skaka med i.

Arabklingande slingor blandas med spår av krossade folkmelodier och småbitar klassik musik. Allt hålls samman av ett bara delvis torkat jazzlim. Det är svårt att skilja ut det ena från det andra. Låtar flyter över i varandra. Melodislingor försvinner och är hjälplöst förlorade, eller kommer tillbaka med dubbel kraft.
Men det lugnare partierna kommer tillbaka, ibland skönt ropande på hjälp, ibland lika banala som en extraknäckande syntspelare på något hotell i Karibien. Men att perfektionen hittas och sedan tappas bort gång på gång blir också en poäng som speglar alltings förgänglighet. Som lyssnare blir det omöjligt att slappna av ens en sekund.

Känslan förstärks av att varken Jan Garbarek eller någon av de andra musikerna avslöjar mer information än nödvändigt för att det inte skulle bli outhärdligt, varken genom mellansnack eller musiken i sig.
Oftast följer den knappt några mönster. Ljudbilden byggs upp och snidas till från flera håll samtidigt för att sedan falla sönder till mer eller mindre vackra rashögar.

Enligt vissa är norrmannen Jan Garbarek en av de absolut största nu levande jazzmusikerna. Andra anser att hans musik är så meditativ och svävande att den saknar all känsla av autenticitet.
Efter att ha sett Jan Garbarek live för första gången ställer jag mig någonstans mitt emellan. Den träffar ofta mitt i prick, men är lika ofta för långt från marken för att riktigt fästa.

Svävande känsla med Jan Garbarek

Andreas Jakobsson är kluven inför saxofonisten Jan Garbareks new edge-jazz.