Tango som kan gå långt
Tango Sentimiento lyckades bra med att ringa in tangons essens, tycker Andreas Jakobsson.
Enligt programmet vill Tango Sentimiento "förena tangons passioner med den klassiska musikens exakthet". Något de enligt UNT: s recensent lyckades med.
Foto: Linus Höök
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tangons grundkänsla sitter dock där den ska. Musik som beskriver kärlekens allra mörkaste sidor gör sig bra i ångestgnyende stråkinstruments skepnad. Men mest beror den lyckade inringningen av tangos essens i det rappa utförandet. Såväl temperamentet som precisionen sopar snabbt undan alla tänkbara tvivel om att de fyra musikerna i Tango Sentimiento har instrumentfodralen fulla av erfarenhet.
De enskilda styckenas utförande lämnar knappt något övrigt att önska, även om det alltid kan bli än mer distinkt och samspelt. Också Andreas Zetterströms arrangemang imponerar. Genom att kombinera tango med klassisk musik har Zetterström lyckats göra de gamla alstren av storheter som Gardel, Arolas och tidigare nämnda Piazzolla till sina. Utan att dess viktigaste beståndsdelar gått förlorade.
I blandningen av instrumental musik, sång, poesiuppläsning och pedagogiskt berättad tangohistoria har Tango Sentimiento också hittat en vinnande form. Det blir aldrig långtråkigt eller enahanda.
Föreställningen lider något av att Anders Zetterström inte riktigt satt berättandet och att helhetskompositionen känns lite väl enkel. Men det är detaljer som ganska enkelt kan rättas till eftersom. Om Tango Sentimiento arbetar vidare med samma höga ambitionsnivå kan de nå i stort sett hur långt som helst.
Tango Sentimiento
Konserthuset, Uppsala, söndag
Konserthuset, Uppsala, söndag