The Soundtrack of Our Lives frälste Katalin

Ebbot Lundbergs gester på den storslagna Babel on, som inleder konserten, får honom att likna retrorockens svar på Thomas Di Leva. Den fromma glorian går dock över i en mer rock n' rollig variant när han irriterat dirigerar ljudet tills det matchar klassen på framträdandet.
Det står snabbt klart att det är live bandet ska ses. Den största anledningen till att The Soundtrack of Our Lives lyckats hålla sig kvar på toppen utan några större publikdippar är deras närmaste magiska förmåga att skapa röj och nerv vid spelningarna.

I mitten av konserten berättar Ebbot Lundberg att han har haft influensa i en och en halv månad, men att han struntar i det och kör på. Det är lätt att tänka sig att det är hela bandets filosofi. Förbise svårigheterna och bara köra på. I deras fall verkar allt i alla fall retsamt enkelt.
Covern på Nick Drakes Fly är en av kvällens höjdpunkter. Innan den spelas säger Lundberg att de inte skrivit den själv och att den därför är "miljoner gånger bättre" än de andra låtarna. Uttalandet handlar förstås om överdriven ödmjukhet, men har ett korn av sanning i sig. TSOOL på scen slår TSOOL som låtskrivare varje dag. Live lyfter Göteborgarna till och med sömnpillervarningar till svårslagna rockpaket och nervkittlande mysdängor.

I de bästa stunderna ångrar man att man någonsin tvivlat på The Soundtrack of Our Lives som den svenska rockmusikens stora frälsare. I de sämsta är det "bara" en riktigt bra rockkonsert. Och att större delen av den fulltaliga Katalinpubliken tappat en del go sedan de där festivalerna på 90-talet känns sekundärt.

The Soundtrack of Our Lives frälste Katalin

Under de bästa stunderna på Katalin ångrade Andreas Jakobsson att han någonsin tvivlat på The Soundtrack of Our Lives som den svenska rockmusikens stora frälsare.