Ungdomligt Eldkvarn i Uppsala
Nytändningen var tydlig när Eldkvarn spelade på Katalin i Uppsala, enligt Andreas Jakobsson.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den här kvällen är det helt annorlunda. Sången är stark och varierad, Plura studsar tidvis runt på scenen som en tonårig punksångare och musiken är distinkt, tight och lekfull på samma gång.
Som utlovat spelas samtliga nio låtar från nya albumet, utblandat med en del äldre alster. Och trots att jag tillhör den fåtaliga skaran som blev aningen besviken på Svart blogg kan jag bara ge med mig. Låtarna höjs en hel massa snäpp live.
Man kan tycka att nytändningen borde ha infunnit redan för två år sedan, när Atlantis, deras bästa album på många många år, kom. Den största anledningen till uppmärksamheten de fått för vårens album kommer ju sig av bloggen, som skulle bli en berättelse om inspelningsarbetet men istället blev en personlig dagbok där Plura avslöjade saker som skulle göra vilken skvallerjournalist som helst lycklig. Kanske krävs det att många ögon tittar för att Eldkvarn ska orka göra sitt yttersta på äldre dar.
Vad det än beror på så är det skönt att uppleva. De lugnare låtarna Mörkret knackar på min dörr och Blues för Bodil Malmsten är rakbladsvassa medan upptempolåtarna En ledig man och Min systers karneval är härligt röjstökiga. Och fylleromantiken i Inget bra för mig själv dras till sin spets i och med att Plura hävdar att han kände redan i morse att det här var en sådan dag när han inte skulle vara bra för sig själv.
Men det är förstås de äldre hitsen som Genom det ljuva livet och Kärlekens tunga som får publiken att explodera och sjunga allsång.
Innan Tag min hand berättar Plura att hans mamma i tolvårsåldern sade till honom att aldrig bli musiker. Man får vara glad att han alltid valt att gå sina egna vägar.
Eldkvarn
Katalin, Uppsala, lördag 9 juni
Katalin, Uppsala, lördag 9 juni