Uppfriskande och lite irriterande

Att lyssna på polska Anna Maria Jopeks senaste album ID är en nära på schizofren upplevelse. Musiken växlar från schlagerpop till traditionell afrikansk musik till jazz och tillbaka till pop igen med sådan lätthet att man ibland tror att någon annan bytt skiva utan att man märkt det. Det är både uppfriskande och lite irriterande.
Fyra låtar in på Uppsalakonserten (som är hennes första i Sverige någonsin) längtar jag tillbaka till skivlyssningen igen. På scen bjuder sångerskan och medmusikerna på en lite såsig standardmix av pop, jazz och folkmusik. Intressant i en låt men sövande när det kommer mer än tre på rad.

Musik från Östeuropa får sällan något genomslag i Sverige, förutom i form av olika slags traditionell musik, som klezmer och romsk brass. Och trots att Anna Maria Jopek är en stor stjärna i hemlandet och har tävlat i Eurovision Song Contest är det heller knappast många här som vet vem hon är. Därför känns det till att börja med lite märkligt att Sal b i Konserthuset är näst intill fullsatt. Förklaringen kommer när Anna Maria Jopek frågar hur många som kan polska och fler än hälften räcker upp handen.

Redan från start står det klart att polskan är en ambitiös publikfriare. Hon har lärt sig flera fraser på svenska och till publikens förtjusning sjunger hon några rader om Uppsala på engelska. I övrigt är sången på polska, vilket hon i ett mellansnack förklarar med att det bara är när hon sjunger på modersmålet som hon kan ge allt.
Musikaliskt tar det sig lite eftersom. I vissa partier är Anna Maria Jopeks sång häpnadsväckande mäktig och i sina bästa stunder låter de meditativa inslagen som en polsk variant av isländska Múm. Men framför allt har det vassa ljudet från inledningen jämnats ut. Lite snopet känns det dock när konserten tar slut just som den kommit i gång på allvar.

Uppfriskande och lite irriterande

Anna Maria Jopeks konsert på söndagskvällen växlade mellan sövande och häpnadsväckande mäktig, tycker Andreas Jakobsson.