Uppsluppen Nick Cave

Romanen Bunny Monros död är en ganska platt historia. När den gänglige australiensaren med perfekt skuren grå kostym läser delar ur boken får den mer kött och blod. Egentligen inte bokens karaktärer, men Nick Cave har auktoritet när han berättar om sex och våld i en absurd dräkt. Han har gjort det med framgång i sina låttexter sedan slutet av 70-talet. Och han fyller texterna med sin egen utstrålning. Med matchande bildspel och bakgrundsmusik blir det vackert på ett lite obehagligt sätt.

Han hade gärna fått läsa med än tre ganska korta episoder. Nu blir det mer en intim variant av en vanlig Nick Cave and the Bad Seeds-konsert, med bara två musiker i kompbandet (Warren Ellis och Martyn P Casey). Och med lite högre koncentration på lugnare och ovanligare låtar, som Love letter, West country girl och Baby turn me on, även om hits som The weeping song och The mercy seat också får plats. Den mindre scenen och att större del av publiken än på en konventionell rockkonsert rent fysiskt sitter närmare stjärnan gör det också mer familjärt.

Intimiteten i frågestunderna mellan låtarna, där publiken får ställa hur personliga frågor de vill, är dock mest skenbar. Nick Cave lindar in sig i samma väv av mytbildning, lögner och distanserande humor som hållit privatlivet mer eller mindre utanför offentligheten genom hela hans karriär. Om man nu inte tror på att hans fru drogade honom med sömntabletter och rakade av mustaschen. Roligast blir det när en överförfriskad tjej på femte raden önskar The mercy seat just när han spelat den och upprepar frågan "do you like dogs?" flera gånger. Finast när han hoppar ned från scenen och ger en annan tjej en kram.

I många låtar tycks föreställningens uppsluppenhet smitta av sig även på musiken, det känns lite nonchalant. De sparsmakade arrangemangen gör sig dock bra på låtar som Do you love me? (Part 2) och liveklassikern The Mercy Seat. Och trots skyddsmekanismerna känns det efteråt som att man kommit lite närmare människan Nick Cave. Närmare humorn och längre bort från det dödligt seriösa som många förknippar honom med.

Uppsluppen Nick Cave

Andreas Jakobsson såg Nick Cave som bjöd på en avslappnad och ibland väl uppsluppen föreställning i Stockholm.