Till vårterminens första Girestakonsert hade man bjudit in sin stipendiat från 2010, klarinettisten Emil Jonason och pianisten Peter Friis Johansson, en duo med stor erfarenhet av samarbete inom kammarmusiken. Under temat Två världar presenterade de sex kompositörer: Robert Schumann, Charles Ives, Aaron Copland, Alban Berg, Emil Jonason (flöjtisten) och Johannes Brahms i ett mycket omväxlande program. Vilka två världar dessa representerade var inte klart: USA – Europa, romantik – modernism eller något tredje? Inför den höga kvalitet som konserten uppvisade blev det mindre viktigt!
Schumanns Fantasistycken Op. 73 och Sonat i Ess-dur Op. 120 av Brahms, först och sist i programmet, stod ändå i en klass för sig, åtminstone musikaliskt. Skön romantik i ett mästerligt samspel karakteriserade insatserna. Duon demonstrerade alla de känslolägen som finns i dessa kompositioner, från det milda och uttrycksfulla till det passionerade och eldiga. Musikerna presenterade också var sitt solo: Peter den tredje satsen, The Alcotts, ur Pianosonat nr 2 kallad Concord Mass av Ives och Emil sitt eget variationsverk grundat på en melodi om Lucinda av den oerhört produktive och originelle Tom Waits. Hennes vandring efter lyckan illustrerade Emil skickligt genom att då och då släpa ett ben i golvet och sätta ner foten, ungefär som när man går.
Av Coplands tonsättningar till tolv dikter av Emily Dickinson framfördes sex transkriptioner för klarinett och piano som musikerna själva åstadkommit. Copland sägs ha varit angelägen om att i sina kompositioner ha försökt närma sig diktarinnans intentioner, ofta svårtydda. Utan att veta vad de handlar om fick vi ändå känna på de olika stämningar som dikterna vill förmedla.
En ung Alban Bergs Fyra stycken för klarinett och piano Op. 5 sägs ha tillägnats Arnold Schönberg på hans 40-åriga födelsedag 1914. Man hör hur Berg vid den tiden lämnar den tonala musiken och går in i sitt arbete med mästerverket Wozzek. Även denna genre behärskade duon till fulländning i samspel, dynamik och perfekt följsamhet. I ett kort extranummer gavs några utdrag ur Gershwins berömda Rhapsody in Blue för en publik som under hela konserten visade sin stora uppskattning.