Väl välpolerat

Trots en serie upptempolåtar, vissa med hög igenkänningsfaktor är det en bit in i konserten bara två som dansar framför scenen. Boban och hans son Marko Markovic tittar med något som kan tolkas som nervösa blickar på varandra. Marko börjar skaka extra mycket på höfterna medan han blåser i trumpeten och pappan Boban gungar fram och tillbaka, som om han tog i till bristningsgränsen. Ansträngningarna ger önskad effekt. En halv låt senare är ringdansen framför scenen i full gång.

På affischen utanför konsertlokalen är bandet omnämnt som "Boban i Marko Markovic Orkestar". Att orkestern ska ärvas av Bobans också trumpetspelande son har varit känt i några år. Han verkar dock ha svårt att slita sig. Enligt en vän som såg bandet när de spelade på Berns i Stockholm några dagar tidigare hade pappan i stort sett helt lämnat över rodret till sin efterföljare. På Katalin verkar han mer spelsugen. I början kanske för att det behövs för att tända publiken. Sedan för att han ändå har kommit i gång. Sonen får glänsa aningen mer, men det är marginellt.

Boban och hans mannar radar upp klassiker efter klassiker. Många som de, genom Emir Kusturicas filmer, själva gjort till klassiker även utanför Balkan. Bara den hyfsade versionen av Goran Bregovics Ederlezi skulle i sig vara värd entrébiljetten.
Musikernas kompetens är oklanderlig. Däremot kan Boban Markovic Orkestars musik och framträdande kännas lite för välpolerad. Konserter med andra band inom genren som Fanfare Ciocarlia och Taraf de Haïdouks är stökigare och rörigare, man vet ofta inte vilken musiker som ska ta initiativet vilket ger ett välgörande spänningsmoment.

Boban Markovic låter sin son glänsa och någon enstaka av de andra musikerna i väldigt korta stunder. Resten av bandet fyller funktionen av musikaliska kulisser för duon att agera framför. De må vara Balkans kanske två bästa trumpetare, men det blir lite förutsägbart genom en hel konsert. Publiken får dock vad de kommit för. Vild dans mellan bord och stolar. Som slutscenen i Svart katt, vit katt, fast utan gäss, skjutvapen och skurkar som ramlar i skiten.

Väl välpolerat

Kompetent, men för välpolerat, tycker Andreas Jakobsson om Boban Markovic Orkestar på Katalin.