De tre verken för kvällen skapades för snart hundra år sedan, när det första världskriget hade världen i sitt grepp och den atonala musiken växte sig fram inom den västerländska musikkulturen. Mitt i denna omvälvande värld skriver Ravel ett pianoverk med franska tonala anor för att hedra sina vänner som fallit offer för krigets framfart. Orkesterversionen hade sitt uruppförande 1919 och tonerna fyller Uppsala universitets aula även denna afton. Verket består av fyra satser med starka dynamiska skiftningar genom hela verket. Den första satsen är uppbyggd av en enkel binär form som följs åt av den andra satsens mjuka harmoniska flöde. I den tredje satsen sammanfläter Ravel fragment från de två tidigare satserna och ger verket en ny klang. Under den sista satsen visar dock det Akademiska kapellet sin sanna potential med ett avslut som enbart kan sammanfattas som väldigt vackert.
År 1922 tog Prokofievs Pianokonsert nr 3 sin plats i den kanoniserade repertoaren, där han själv spelade solopiano under premiären året innan. Denna afton har den svenska, framgångsrika, Roland Pöntinen axlat denna uppgift. En uppgift han tar sig an med stor noggrannhet och briljans. Verket skrivet i sonatform består av tre satser. Där verket öppnas upp med en lyrisk melodi som fångas upp och expanderas av kapellet och utmynnar i en koda med olika figurationer. Den andra satsen visar en underton av sarkasm och består av ett tema med efterföljande fem olika variationer. Återtagningen som tar sitt grepp om lyssnarna i den tredje satsen och kan närmast efterlika ett hektiskt argumenterande mellan Pöntinen och kapellet.
Uruppförandet av Sibelius symfoni nr 5 skedde i samband med kompositörens 50-årsdag på uppdrag av det finska styret. Under kvällens framförande tillägnar det Akademiska kapellet konserten för att fira Sibelius på kompositörens 150-årsdag. Ett sannerligen vackert firande med verket som är uppbyggt i sonatform, med undantag för de två expositionerna, där verket öppnar upp med ett enda horn som ljuder och avslöjar mycket av det musikaliska materialet i verket.
Årets konsert hade inget våroffer. Den visar istället på mänsklighetens förmåga att finna en livsglädje i en kaotisk värld. Med löften om en ny början och knoppar som brister ut i blom. Orkestern med Stefan Karpe i spetsen sätter ny färg på gamla traditioner med ett färgglatt yttre och ett skickligt musicerande. En afton som tydligt visar att den klassiska musiken fortfarande är modern hundra år efter att den skapats.