Verkliga rysningar på Agaton

Melankolisk elektropop tycks sippra fram ur varenda ung por av Musik-Sverige just nu. Därför är det extra kul med artister som lyckas hitta något eget i en genre som ibland hotar att bli väl likriktad. Den här kvällen i Uppsala är de tre.
Inledande Uppsalabandet Fields of Grain gör det genom en elektronisk variant av modern r&b. I sina vassaste stunder matchar Alva Dahls sång de bästa amerikanska souldivorna just nu. Ackompanjerad av Aron Lamms funkiga gitarrspel och de metalliskt hårda elektrobakgrunderna känns det både skört och stenhårt på samma gång. Avslutande End of the unfinished, där konceptet sitter perfekt, sätter en hög ribba för de efterföljande akterna att leva upp till.

Efter den brittiska hajpen som gett Gävlebandet klippkort på flyget till England den senaste tiden känns de nästan lite för stora för lilla Hijazz. Och särskilt för den halvblygsamt tilltagna publiken som letat sig dit.
Det verkade dock inte påverka The Deer Tracks särskilt. Den stämningsfulla musiken som lätt blir lite småseg i inspelad form växer flera trädhöjder live. Projicerat bildspel, levande instrument, handklapp och Elin Lindfors komplexa sång gör sitt till. Men mest är det nerven som gör musiken rättvisa.
I avdelningen influenser på bandets Myspacesida står bara, "A flickering light in dark woods". I Uppsala den här kvällen täcks alla tänkbara dimensioner av det "fladdrande" ljuset in. Trevande morgonljus mellan grangrenarna, solen mitt på himlen en sommardag och solnedgångsljuset som får skogen att brinna.

Om The Deer Tracks inte brydde sig om att publiken är liten så bryr sig Lissi Dancefloor Disaster ännu mindre om att den är sittande. Josefin Lindh och Johan Tilli börjar med att röja runt på scenen som om det var fredagskväll i Berlin. Självklart gör sig Uppsaladuons musik bättre en klubbkväll var som helst. Men de är bra på att väcka upp en publik som försatts i mysstämning också, utan att tumma på musikens djup. Och i slutändan är det Lissi Dancefloor Disaster med Henry Bowers som gäst som ger de verkliga rysningarna.

Verkliga rysningar på Agaton

Det var Lissi Dancefloor Disaster som gav upphov till de verkliga rysningarna när onsdagskvällen på Agaton vigdes åt elektropop, enligt Andreas Jakobsson.