På grund av att fredagens konsert sålde slut i en handvändning sattes en extrakonsert med Veronica Maggio in på torsdagskvällen. Att Uppsalaälsklingen är populärare än någonsin är ingen hemlighet och trots strul med starttiden (20.00 blev 21.00 på grund av miss i informationen) så sågs inga sura miner.
Konsertens första halva blev en mjukstart med låtar från såväl det senaste albumet Satan i gatan som Och vinnaren är från 2008. Det personliga mellansnacket till hemstadens publik förstärkte intimiteten i låtarna.
Att Veronica Maggio kammade hem en Rockbjörn för årets kvinnliga liveartist känns långt ifrån konstigt när hon tar ut svängarna med sitt för publiken välbekanta låtmaterial. Receptet är tryggheten i framträdandena som gör att hon vågar leka med melodi, arr och frasering, uppbackat av det klockrena livebandet. Finns det en så finns det flera, skriven tillsammans med Markus Krunegård, blir till exempel till en klubbigare (och bättre) variant av albumversionen.
Andra halvan är den mest spännande med låtar som Är det så här det känns att vara lycklig (gjordes med Petter och Snook), Uppsalahyllningen 17 år och Måndagsbarn. Konsertens vackraste framförande blev den avskalade Snälla bli min som Maggio framförde till ett ensamt klaviaturkomp. Hiten Jag kommer blev inte oväntat, men uppskattat, avslutande extranummer.
Det ska bli intressant att se hur Maggio fyller Konserthuset där hon spelar den 2 november.