Det Ă€r under eget namn Amanda Bergman har lockat Uppsalapubliken till Konserthusets intima sal B pĂ„ onsdagkvĂ€llen. Efter att ha gjort musik under pseudonymer som Hajen och Idiot Wind blev Bergman lĂ„tskrivare och sĂ„ngare i den enormt hyllade gruppen Amason. Gruppens album âSky Cityâ tog dessutom hem en Grammis för bĂ€sta album tidigare i Ă„r. Nu hĂ€lsar hon publiken i den fullsatta lokalen vĂ€lkommen med orden âVi kommer ifrĂ„n Dalarna och vi kommer i fridâ.
Jag fastnade för Amanda Bergmans kraftfulla röst 2009 nĂ€r hon som Hajen medverkade pĂ„ Bröderna Lindgrens album âMeningen med livetâ. Rörande âSuperhjĂ€ltenâ sjöngs senare av fina vĂ€nner pĂ„ mitt och makens bröllop. Nu sjunger hon pĂ„ engelska och fĂ€rska soloalbumet âDocksâ har applĂ„derats av en enig kritikerkĂ„r. För Ă€ven om det mesta Amanda Bergman har rört vid har blivit till guld, inte minst tillsammans med Amason, passar det henne att stĂ„ pĂ„ egna ben.
NĂ€r hon kliver upp pĂ„ scenen efter att förbandet Hunt avslutat ett lyckat set kĂ€nns hon bĂ„de ödmjuk inför situationen och taggad. âQuestionsâ fĂ„r inleda kvĂ€llen och det tar inte lĂ„ng stund innan Bergmans röst knockar. Den Ă€r grĂ€nslös pĂ„ ett sĂ€tt som bĂ„de fascinerar och överraskar och live kommer alla dess nyanser till sin rĂ€tt. Den genrelösa klangen spĂ€nner över allt ifrĂ„n den tongivande indiepopen till rock, visa och jazz.
SpĂ„ren pĂ„ âDocksâ, som naturligtvis Ă€r de som dominerar spelningen, rör sig inom samma omrĂ„de pĂ„ temposkalan. Men istĂ€llet för att de tolv lĂ„tarna som hinns med fĂ„r konserten att kĂ€nns lĂ„ngdragen önskar man att den ska pĂ„gĂ„ lĂ€ngre. Ett av skivans bĂ€sta spĂ„r, âFalconsâ, har lagts som nĂ€st sista ordinarie lĂ„t och blir vĂ€l lĂ„gmĂ€ld för att lyckas infria sin egen potential. Höjdpunkten blir istĂ€llet âGoldenâ dĂ€r Amanda Bergmans groove och tryck i rösten för lokalen att vibrera.
FrĂ„n bĂ€nkraden kommer jag pĂ„ mig sjĂ€lv med att tĂ€nka pĂ„ lĂ„tar som den unga artisten frĂ„n Dalarna skulle kunna tolka i musikprogram som âSĂ„ mycket bĂ€ttreâ. Amanda Bergman har nĂ€mligen en förmĂ„ga att sĂ€tta en alldeles unik prĂ€gel pĂ„ allt hon vidrör. Hennes sound Ă€r lika ĂŒbermodernt som tidlöst och scensprĂ„ket Ă€r befriande eljest. Efter en konsert som bjuder pĂ„ lĂ„gmĂ€lt ös, stillsamt drag och kĂ€nns som en smekande kĂ€ftsmĂ€ll Ă€r allt som finns kvar att önska att vi fĂ„r se Ă€nnu mer av Amanda Bergman. VĂ€ldigt snart.