Tangon kan ta sig många uttryck. På Gitarrfestivalen i lördags visades två tydliga varianter som kompletterade varann utmärkt. Maia Castros expressiva sång och karismatiska framträdande kontrasterade fint mot Agustín Lunas känslosamma och instrumentala ensamma gitarr. Bäst blev det dock när de slog sig tillsammans en bit in i Castros halva av den gemensamma konserten.
Argentinaren Agustín Luna inledde konserten med den kanske mest berömda av tango nuevons skapare Astor Piazzolla, nämligen ”Liber tango” – som bland annat gjorts i en fantastisk version av Grace Jones – i en för ovanlighetens skull variant för sologitarr. Det vemodigt bombastiska som brukar känneteckna den blev här till en innerlig tolkning där hans flinka fingrar dansade över greppbrädan.
Det fortsatte de med under hela konserten. Agustín Luna är en synnerligen fingerfärdig herre som kan sin gitarr och sin musik utan och innan, ett sant fynd för den här festivalen. Inte minst charmade han genom sina mellansnack på en lite hemgjord engelska. Han hade tydligen fått höra att vi tackar mycket i Sverige för så många ”tack” var det länge sedan jag hörde på en konsert. Han förtjänade annars själv många av den varan för sitt fina framträdande. Han gick sin gitarr att gestalta all den smärtsamma skönhet som är tangons, och dess syster milongans. Han svingade sig utan problem från Piazzollas intrikata melodier till enklare teman från folkmusik med samma bravur.
Maia Castro från Uruguay kom in som ett mellanting av primadonna, rockstjärna och chanteuse. Hon har en karismatisk scenpersonlighet och ett kraftfullt uttryck, med en röst som utan vidare matchar den kaxigheten. Som vanligt i sådana här sammanhang förbannade jag min lathet under skoltiden (och förstås senare också) att jag inte lärde mig spanska mer än enstaka ord. Ordet ”corazon” dök i alla fall upp i stort sett alla låtar och handlade det inte om infarkter eller transplantationer – som jag förmodar att det inte gjorde - så tror jag att det var mycket om kärlek. ”Revolucion” hördes också några gånger.
Men kunde man inte hänga med i orden – som många gjorde av skratten att döma mellan låtarna – hade hon sin egen google-översättare med sig i form av pianisten Horacio Di Yorio som hjälpligt tolkade till engelska. Hennes uttrycksfulla röst och gester och mimik gjorde resten i sångerna.
Bandoneonisten Nario Recoba och Di Yorio fick sällskap av Agustín Luna en bit in i konserten och därifrån blev som allra bäst. Luna och Castro kompletterade varandra perfekt.