Bob hund tog under lördagen över hela Uppsala Konsert och kongress för en heldags musikinstallation. Efter 20 år försöker de förnya sig själva, och det lyckasb– men det hade kanske inte behövts.
Redan klockan 12, när kongresshuset öppnade, började den första installationen. Den bestod av två högtalare som dånade ut de sista ackorden i olika bob hundlåtar i 24 tonarter och pågick tills lokalen stängde 12 timmar senare. Det bjöds även på en ljudinstallation av bandets frontman och sångare Thomas Öberg titulerad ”Mitt paradoxskåp” som spelades upp i perfekt ljudkvalité och bestod av melodiösa slingor och uppläsande av en dikt, som även den gick att se hela dagen.
Utöver de fasta installationerna, och en fullängdskonsert i slutet av kvällen, var det visning av konsertfilm från deras egen opera ”bob hund dör på slutet” och en stumfilm från 1920-talet med nyskriven musik som spelades live av bandet och musikskolans elever under visningen. Det var det omisskännligt punkiga bob hund-soundet, men i ett mer suggestivt och episkt format som fick kompa filmen. Det fanns också en restaurang som serverar bob hund-hamburgare och milkshakes, och baren serverade bob hund-öl.
De har varit ett av Sveriges största kultpopband i över 20 år. Efter en paus i mitten på 2000-talet kom de tillbaka och har fortsatt leverera högkvalitativa popalster med jämna mellanrum. De senaste draget är nu alltså att gå längre än bara en enkel konsert.
Att de vill ta steget bortom den vanliga popprodukten är förståeligt, men jag tror det är mer för deras egen skull än för publikens. Dels för att de lyckats hitta en ny fanskara, uppskattningsvis var en majoritet av kvällen besökare inte ens födda när de släppte sin första skiva. Men också för att deras musik fortfarande står sig bra för sig självt.
För några år sedan gjorde bob hund en stor grej av de sålt alla sina instrument, med ordvitsen ”Vi säljer ut”. Nu lånar de därför utrustning från lokala musiker inför varje spelning. Konserten har därför fått namnet ”Kan jag låna av dig?”. Den blir också kvällens höjdpunkt. Låtmässigt har de plockat russinen ur sin musikaliska kaka och serverar bara det allra bästa. Publiken tackar för frieriet och går igång rejält.
Mycket av bob hunds storhet och fortsatta relevans består i att de har frontmannen Thomas Öberg. Att han är 48 år gammal går inte att tro när man ser spelningen. Han har en otrolig karisma, slänger sig runt på scenen, låter publiken hålla mikrofonen medan han sjunger, bygger en platå av förstärkare som han står på och håller passionerade tal om samtiden mellan låtarna.
När spelningen slutar vid midnatt kändes det hela lite mastigt. Heldagen var ett roligt koncept och ingen del kändes slarvig, men det blev lite långt och utdraget. Dock var det ju inte obligatorisk närvaro, så det gjorde nog inte så mycket för publiken.