Det finns hur mycket som helst man kan säga om amerikanska Kronos Quartet. Inte minst om hur mycket de lever upp till namnet "Kronos", tidens gud, fast just i form av tidlösheten. Inget av det som kvartetten gjort under mer än 40 års verksamhet känns förlegat. Möjligen tvärtom.
Just nu är de i full fart med sitt projekt "Fifty for the future: The Kronos learning repertoire", där de bjuder in kompositörer att skriva nytt för stråkkvartett. Och det var i första hand från det som kvällens repertoar kom. Inte minst visar projektet hur långt från traditionell stråkkvartett man kan komma utan att ändå släppa kontakten med traditionen, åtminstone med en fot..
Nytt och speciellt för just den här exklusiva Sverigekonserten var uruppförandet av Karin Rehnqvists verk "The Riddle", med komponisten på plats dessutom. Hon har ju under många år varit en av landets absolut främsta kompositörer av modern konstmusik. Inte så sällan har hon med element av folkmusik och så var fallet även nu. Stycket visade upp den dynamik och mångsidighet som brukar känneteckna hennes musik, inte minst innehöll det en utomjordiskt skön passage med närmast pastoral känsla i mitten. Jag kan tänka mig att "The Riddle" kommer att dyka upp på repertoaren på många håll de närmaste åren.
Det gör säkert den övriga musiken också som spelades i första set. Särskilt fastnade jag för Fodé Lassana Diabatés "Nana Triban" från "Sunjata's Time". Den Guineanska kompositören vet hur man kombinerar rytm med tidlöst skön melodik. Cellisten - och senast tillkomna medlemmen - Sunny Yang gjorde den full rättvisa med sitt klangrika och suveränt trakterade instrument.
Kanadensiska TanyaTagaq lät sig inspireras av innuiternas strupsång till sitt verk "Sivunittinni" och i Nicole Lizées "Another living soul" använde kvartetten plaströr och diverse attiraljer för att framföra det. Suggestivt, inte minst visuellt.
Avslutade första delen gjorde Uppsalabekantingen Terry Rileys numera klassiker "One earth, One people, One love", ett alltid aktuellt verk där inspelade röster och extra instrument användes.
Violinisten David Harrington grundade Kronos Quartet med John Sherba och Hank Dutt 1973 efter att ha hört George Crumbs verk "Black Angels". Detta bildade andra set här och där spelade medlemmarna förutom på sina vanliga instrument på vattenfyllda glas och gonggongar. Allt framfördes i dramatiskt svart scenografi och klädsel och verket har närmast karaktär av ett dramatiskt teaterstycke, fast framfört som musik. Mäktigt!
David Harrington ska ha en extra eloge för att han presenterade varje stycke ordentligt, vilket gjorde att man direkt kunde ta sig in i dem. Det hela blev ju inte sämre av att kvartettens medlemmar är så skickliga musiker. Och att ljussättningen var så bra denna kväll. Men, sluta ta bilder med mobilerna, oerhört störande!