Jag vet inte om Uppsalakonstnären Anette Wixner i all hast har omdisponerat sin, förstås sedan länge planerade, utställning på Galleri 1, men med ett stort fokus på flyktingar och medmänsklighet känns utställning ”Motkraft” verkligen som en del av de senaste veckornas senkomna men välkomna Europeiska uppvaknande inför de medmänniskor som är på flykt.
På galleriets lilla övervåning har Wixner byggt upp en effektiv liten installation med en sovsäck, en lampa och några få andra föremål – en effektiv bild av hemlös utsatthet. Galleriets nedervåning är också fylld av mycket tydliga symboler, som taggtråd, rosor, betongskulpturer, politisk litteratur och små skulpterade barnansikten, ”Alla ansikten har ett namn”, som besökarna inbjuds att döpa. Några målningar i grälla färger ska ta sig an temat från ett annat håll, men kontrasten fungerar inte riktigt och det känns som om två skilda utställningar får slåss om utrymmet. Men övriga föremål är samspelta, både i tema och uttryck. Det finns helt klart en effektiv kärna att utveckla här.