Det finns något troll-bundet över Kirsten Holms ganska anspråkslösa och till formatet små landskapsbilder som tillsammans bildar utställningen ”Spelar mitt landskap 8” på Galleri 1. Varje utställningsdag trakterar konstnären också sin Kantela och improviserar fram ett soundtrack till sina iakttagande, nästan dagboksaktiva naturskildringar, som ofta bär en titel som är ett datum eller en månad. En fixpunkt i rummet blir en storrektangulär yta som består av tolv tagningar av samma motiv, från ”januari” till ”december”, där landskapets böljande linjer blir ett intimt och bekant möte med en vidd. En serie teckningar från Kvarnbo gör något liknande, men lyfter små detal-jer och utsnitt av miljön i stället för helhet. Småtrevligt och opretentiöst. Som helhet betraktad har utställningen stor behållning av att den har valt en tematisk väg och inte avviker för mycket från det utstakade.
Det sistnämnda kan man också säga om Cecilia Ingards presentation av teckning och måleri på temat barn på Åhuset. Utställningen skulle kunna vara en fortsättning på Samlingsutställningen ”Vuxna för barn”, som Ingard i höstas var en del av i samma lokaler. Och de sammanhållna, jordiga färgerna och liksom gäckande ansiktsuttrycken, och en kraftigt reducerad bakgrundsmiljö, känns igen. Kanske kunde några verk ha valts bort för en starkare helhet. Men å andra sidan är känslan av sammanhållet flöde påtaglig.
Två bra exempel på att man vinner på en sammanhållen tajt tematik.