14 skulptörer som lyfter varandra

Incredible sculptures är en jämn samlingsutställning där konstverken lyfter varandra. Karin Andersson har sett skulpturer av 14 konstnärer som imponerar.

illustration

illustration

Foto: Maria Westholm

Kultur och Nöje2011-09-13 07:14
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Global Stone Workshop är den gemensamma nämnaren för de 14 konstnärer som nu ställer ut sina verk på Å-huset under namnet Incredible sculptures. Organisationen tillhandager konstnärerna kurser och material, närmare bestämt sten från Sverige, Italien, Portugal, Spanien, Vietnam och Indien. Bland konstnärerna finns namn som Anna Löwdin och Sergio Perea Jerez från Sverige och indiske M A Sreekandan. Och det är den indiske skulptören och bildkonstnären som imponerar mest.

I den till ytan modesta utställningslokalen kan man föreställa sig att 14 konstnärers verk behöver trängas och tävla om utrymmet. Utställningen torde till och med bli rörig, kanske splittrad, med alla dessa skapare och material? Men så blir det inte. Konstverken ger istället energi och mening åt varandra och rörelsen genom utställningsrummet känns naturlig, utan hinder. Ett exempel är Sergio Perea Jerez skulpturer Door of perception och Nandi, som i den enskilda utställningen på Galleri 1 kändes anonyma, men nu kliver fram och bidrar till berättelsen.

Majoriteten av de svenska bidragen är ödmjuka tolkningar och försiktiga undersökningar av form, fritt tolkade men nyfiket stegande mot föreningen mellan material och tematik. Som Agneta Stenings My elephant, som blir en charmigt abstrakt tolkning av djurhuvudets former. Kerstin Ahlgrens Svart snäcka håller sig till det av tiden orörda, ett hedrande av ålderdomligt och bevarade. Ett undantag utgör Stefano Beccaris vidunderliga Medusa i grön marmor från Rajasthan. Även om även den refererar till det genom tiderna bevarade så är uttrycket uppvridet i volym och den kraftiga pjäsen med sirliga former tar upp ett helt hörn i det inre rummet.

Rampmodell 1 och Rampmodell 2 av M.A. Sreekandan är två fantastiska bronser. Som nyligen uppstigna ur havet tycks de möta den hårda vinden som stramar åt anletsdragen. Men de pressade ansiktena tar inte bort gestalternas stolthet när de rakryggat rör sig framåt. Inte olikt galjonsfigurer som mot sin vilja frysts i tiden strävar skulpturerna framåt med ett fast förankrat mod och en oantastlig närvaro. Även den mindre War crimes bär på ett otroligt uttryck i sitt näst intill naivistiska formspråk. Med händerna ofrivilligt pressade mot ryggen böjer sig den ena figuren ner, som för att söka efter sig själv i reflektionen från den blanka stenen till vilken han är fjättrad. M.A. Sreekandan gör hjärtknipande bronsskulpturer som inte mättar utan berättar nya historier från alla håll och vinklar.

En annan höjdpunkt bland Incredible sculptures konstverk är Mari Koorts På toppen i brons och granit. Högst upp på ett tillsynes obestigbart berg står den segrande skepnaden som en trofé över en nyvunnen frihet. Konstnärens lek med gravitationen gör att figuren tycks sväva och är fylld av en lätthet som interagerar med materialets tyngd.
Incredible sculptures visar en väl avvägd blandning skulpturer, där några är mer framträdande men den generella nivån så pass hög att inget konstverk hamnar i skymundan. Som samlingsutställning är den därför exemplarisk, och den lilla utställningsytan klarar många varv utan att det blir ointressant. Detta är en höjdpunkt i höstens, eller snarare årets, utställningsprogram.

Konst
Incredible sculptures
Å-huset
Tom 25/9

Bäst: M.A. Sreekandans bronser.
Sämst: Den parentes som bildkonsten utgör och som känns överflödig för utställningens helhet.

Utställningen får en - UNT Kulturs symbol för kultur som utmärker sig.